Hon presenterar sig som Sonja, Kristina, Ingegärd, Aspestig och enrumslägenheten vid Attendo Duvans äldreboende på Snickaregatan är vackert pyntad med juldekorationer.
– Jag trivs bra här. Personalen är trevlig och tar hand om mig.
– Maten är god och vi hittar på en del roliga saker ibland.
För lite fart
Helt nöjd är dock inte Sonja.
Det är för lite fart på grannarna, kan hon tycka.
– De flesta går och lägger sig vid sju, halv åtta.
– Jag går inte till sängs förrän vid tio, ungefär.
– Därför kan det kännas lite ensamt ibland.
Glöggfest
I lördags var Sonja medbjuden till en tatueringsstudio i Linköping.
Det var Sofie Pettersson, vårdbiträde och kontaktperson på äldreboendet, som ställde frågan.
– Vi var några stycken som skulle träffas och dricka ett glas glögg tillsammans.
– Sonja tackade ja och vi hade en trevlig kväll tillsammans.
Sonja berättar att hon under aftonen bad om att få ett litet hjärta tatuerat på ena handleden.
– Det var mest en kul grej, säger hon.
Amputerade ben
– Och för att på något sätt hedra det här, fortsätter hon och pekar.
För ett år sedan tvingades Sonja amputera bägge benen.
– Det är lite tråkigt, inte minst för att jag tycker om att dansa.
– Men jag har varit på rullstolsdans en gång.
– Det var jätteroligt.
Nästa gång?
Om det blir någon mer tatuering är tveksamt.
– Kanske när jag fyller 100, skrattar Sonja.
Marie Edlund, verksamhetschef på Druvan, tvekar inte.
– Hon är Sveriges coolaste 93-åring.