På minnesplatsen i Lambohov har den mördade 34-åringens son lämnat en hälsning bland ljusen och blommorna.
Nurbo sträcker sig in över havet av ljus och blommor. Någon har lämnat flera cigarettpaket och burkar med energidryck.
– Jag behöver en cigg. Jag tar en av dig bror, du hade bjudit, det vet jag.
På huk, i den svarta skinnjackan och omgärdad av cigarettrök kommer tårarna.
När Nurbo vaknade i onsdags hade han flera missade samtal. I tvättstugan, när han lassade tvättmaskinen full med kläder, fick han det ofattbara beskedet på telefon: Hans 34-åriga storebror hade under natten mördats i Lambohov.
Vi träffar Nurbo två dagar efter mordet. Sorgen river i hans bröst, men han håller ihop. Måste hålla ihop.
Nurbos telefon ringer ständigt. Det är samtal från vänner, advokaten, polisen. Släkten, som bor utspridd i Sverige, har samlats i Linköping. Mitt i allt det svarta finner de stöd i varandra – och i Linköpingsborna. Bekanta har lämnat hemlagad mat, grannar har hjälpt till med att passa den mördade 34-åringens barn och den lokala krogen fixade mat till minnestunden.
Dagen innan vi träffas gick hundratals Linköpingsbor i ett fackeltåg till minne av 34-åringen.
– Det är så många människor som kommit fram och berättat fina saker om min bror. Han kände allt och alla. Jag har aldrig träffat någon som gav så mycket av sin egen tid till andra som honom.
"Det är så många människor som kommit fram och berättat fina saker om min bror. Han kände allt och alla", säger Nurbo.
34-åringen växte upp i Linköping. Han hade det svårt i skolan. I dag hade han nog fått mer stöd än då på 80-talet, tror Nurbo. Som vuxen var han en händig problemlösare. Målade, byggde och fixade hemma hos grannar och vänner.
I 20-årsåldern förälskade sig brodern i kvinnan som han senare friade till. När paret fick barn var 34-åringen stolt som en tupp. Han växte och mognade av att bli pappa, tror Nurbo. I Lambohov, där han byggde upp sitt vuxna liv, försökte han förbättra situationen för ungdomar. Han arbetade natt på ett lager. Efter en olycka på jobbet fick han ont i kroppen och svårt att sova. Tröttheten försökte han döva med energidryck och cigaretter.
– Familjen tjatade på honom om att stressa mindre och bli mer hälsosam.
Bland blommorna och ljusen har vänner till 34-åringen lämnat energidryck. ”Han gick alltid med en burk i handen och många förknippar honom med det”, säger Nurbo.
Det senaste halvåret har Linköping drabbats av nio skjutningar. Fyra män har mist livet i gängkriget som rasar i Linköping.
Många undrar om även mordet på 34-åringen var gängrelaterat, något polisen varken bekräftat eller dementerat.
På forum och i kommentarsfält har tonen stundom varit hård.
– Människor som överhuvudtaget inte känner min bror har skrivit om hur han var. Att han var kriminell och förtjänade att dö. Det är även en hel del rasism. Det är respektlöst och gör mig ledsen.
34-åringen var känd av polisen sedan tidigare. Det var dock länge sedan han fälldes för något brott. I april 2010 dömde Göta hovrätt honom för att 2008 ha deltagit i ett rån till fängelse i två månader.
– Han var tonåring när han begick brottet. Jag minns hur frustrerad han var över att domen kom flera år senare, när han hade skaffat jobb och fått rätsida på sitt liv.
Varför tror du att din bror mördades?
– Jag vet inte. Familjen är i chock. De måste ha tagit fel person. Kanske försökte min bror hjälpa någon ut ur kriminalitet? Han kände alla, även de som var inne i smeten och det hade varit typisk honom att vilja hjälpa. Jag sa ofta till honom att han inte behövde hjälpa alla han mötte.
Vet du om han återföll i kriminalitet innan han dog?
– Nej. Jag har otroligt svårt att tro det. Iallafall inget så grovt att han skulle bli mördad.
34-åringen sköts till döds på en parkeringsplats i närheten av sin bostad under natten till onsdag.
Det som gör Nurbo mest ont är att hans brorsbarn nu ska växa upp utan sin pappa. Han berättar att 34-åringens son vill drömma mardrömmar om mördaren så att han kan hjälpa polisen.
– Och vid minnesplatsen bad min brorsdotter om att få bli skjuten, så att hon kunde få träffa sin pappa igen. Det är ett totalt jävla mörker.
Även Nurbo har mardrömmar. Härom natten vaknade han av en bild som inte vill försvinna från näthinnan. Bilden av hans storebror med skotthål i huvudet, som dog ensam på en parkering.
– Bilden är som ett ärr i mig. Sättet han dog på är nog det tuffaste. Jag vill bara sträcka mig in i bilden och ta hans hand.
Är du arg?
– Jag och min familj känner alla känslor just nu. Men jag jobbar själv med ungdomar i förorterna och tycker att det är hemskt att en människa kan hamna så fel i livet att han mördar en annan person såhär kallblodigt. Min familj har kristna värderingar, vi tror inte på hämnd. Det gynnar inte någon att ännu en son, bror eller pappa dör.