I slutet av förra året presenterades en studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Där undersöktes hur väl anpassade lekplatser är efter barnens behov och önskemål. Resultaten pekade mot att det är bra att låta barnen vara med och bestämma utformningen när offentliga lekplatser ska utvecklas. En annan slutsats var att "färdiga" lekplatser hämmar barns skapande lek. Barn mellan sex och elva år ville framförallt ha fysiska utmaningar, kunna påverka sin lekmiljö. De vill klättra högt, röra sig snabbt och kunna forma sin miljö.
Att utmanas verkar vara ett av de mer populära önskemålen bland barnen VT pratat med. Vi besöker Breviksskolan i Västervik under en förmiddagsrast. Här får skolans lekplats och flera av stadens lekplatser bra betyg. Gungor står högt i kurs och att klättra verkar populärt. Och kanske bör lekplatserna vara mer utmanade för barnen. Det tycker i alla fall Ingrid Jersblad. Hon älskar att klättra.
– Om man får välja tycker jag att det ska finnas stora klätterställningar som är höga så att man kan våga klättra högt. Det är kul om det är blandat, att större barn och mindre kan vara på samma ställe.
Lina Makki håller med.
– Jag tycker att parkerna kan vara större och ha riktiga träd och gräs. Man kan ha lite skog och lite gräs, kanske blanda allt så alla kan leka på samma ställe, säger hon.
Elsa Hulterström vill också ha en blandning och hoppas på fler gungor.
– Det kan det få vara överallt, det tror jag många barn tycker om, säger hon.
På Breviksskolan kommer under våren utemiljöer göras om med pengar från Bostadsbolaget. Anki Nilsson är fritidspedagog och berättar om elevernas medbestämmande.
– Då kommer elevrådet att gå ut och prata med klasserna som får komma med sina synpunkter på hur man ska ändra och utforma. Det är ett sätt att vara med och påverka, demokrati i praktiken, säger hon.
På naturförskolan Stövlan i Västervik har man en lekplats, men den plats man använder mest är skogen bakom Skogshagaskolan. På Stövlan är barnen utomhus hela förmiddagarna tre till fyra dagar i veckan. De har lektioner i skogen och de äter ofta ute. Niklas Weidmert och Margareta Kårelind är förskollärare. Naturen borde vara inspirationen när man bygger, menar de.
– Överlag ska inte lekplatser vara allt för hämmande, man ska kunna göra det man känner för, säger Niklas Weidmert.
De menar båda att könsroller på många sätt inte existerar när de är i skogen och att det blir mer kreativ lek.
– Jag får aldrig frågan "vad ska jag göra?" av något barn, det händer inte. De hittar alltid något att göra och att leka med, säger Margareta Kårelind.
Möjligheterna är oändliga i skogen.
– Barn måste få krypa, kräla, klättra, balansera och pröva sina gränser. De utvecklas av att våga testa, vi kan inte skydda dem till varje pris och lekplatser ska vara utmanade och formbara, säger Margareta Kårelind.
– Framförallt utvecklas de gradvis. De märker att det inte går att klättra för högt i ett träd, det gör ont att ramla. Det är bra att de kommer på det när de är en meter upp, inte när de är äldre och vågar sig högre, menar Niklas Weidmert som också är utbildad utomhuspedagog.
Barnen samlas. De gillar att både leka i skogen och i parker och efterfrågar fler träd.