Qvinnoqulan finns i Västervik sedan drygt ett år tillbaka. Föreningen vänder sig till kvinnor i utanförskap. De anordnar aktiviteter och föreläsningar, men är också en plats dit kvinnor kan dyka upp oanmälda för att bara vara en stund. Qvinnoqulan erbjuder även stödgrupper och individuella stödsamtal.
Nu har föreningen fått avslag på sin ansökan om lokalstöd från kommunen. I motiveringen står det att "kommunen gjort bedömningen att avslå ansökan med motiveringen att medlemsantal, redovisade sammankomster och deltagande är för lågt i förhållande till ansökt belopp om särskilt lokalstöd". Karin Hesselblad, verksamhetsansvarig, och Maria Allard, jourkvinna på Qvinnoqulan, ställer sig både kritiska och förvånade till beslutet. Bland annat för att verksamheten är ett komplement till kommunens samhällsinstanser, vilket därför borde prioriteras. Men också för att verksamheten i de flesta andra orter får motsvarande bidrag från repsektive kommun.
Karin Hesselblad och Maria Allard menar även att deras medlemsantal och redovisade sammankomster inte ger en rättvis bild av verksamheten.
– Men vi jobbar inte så, vi är en öppen verksamhet, säger Karin Hesselblad.
Exempelvis kan det komma in en kvinna för att fika och prata en stund. Sådant redovisar de inte, av respekt till kvinnorna, som ska kunna se platsen som en fristad.
Karin Hesselblad beskriver risken att verksamheten ska tvingas lägga ned som väldigt överhängande.
– Om vi hade fått ansökan beviljad hade det hjälpt väldigt mycket.
Att inte vara säker på om de kommer kunna behålla lokalen blir ett stressmoment som kan gå ut över verksamheten. Just nu söker de bidrag från exempelvis socialstyrelsen och arvsfonden.
Anders Östlund, fritids- och hälsostrateg i kommunen, har fattat beslutet om kommunens avslag.
– Det gör jag som tjänsteman, ingen högre nivå är inblandad.
Han berättar att kommunen inte tar någon hänsyn till vilken typ av aktivitet föreningen bedriver. Det som spelar roll är föreningens varaktighet och verksamhetens storlek. Om verksamheten är tillräcklig bedöms från fall till fall.
– I det här fallet beror beslutet på att verksamheten är i sin linda och har för låg aktivitet.
Att verksamheten har sin grund i RFHL, som funnits i 50 år, spelar ingen roll.
Anders Östlund menar att den del av verksamheten som inte redovisas, i det här fallet: spontana besök för en pratstund, inte kan räknas in i bedömningen.
– Vi kan inte gå på något som inte redovisas.