Jag älskar böcker. Har alltid gjort – under många år har bokrean varit årets höjdpunkt.
Böcker är tunga. I alla fall om man, som jag, föredrar inbundna volymer före pocket.
Många böcker blir höga staplar. Var jag än tillbringar min tid finns det alltid en bokstapel i närheten. Alla rum såväl i stadshemmet som i landethemmet befolkas av ord i stapel, men de är i längden både ostadiga och svårstädade.
Många staplar blir alltså ett problem. Ja, nu har vi nått pudelns kärna. Jag kan omöjligt kasta alla böcker jag samlat på mig genom åren. Jag har gjort hårda utrensningar i bokhyllorna och lämnat många kassar till second hand, företrädesvis daterade deckare. Men alla de här fina fackböckerna, dem vill jag ju behålla?
Det är så härligt att läsa. Att ha en hel helg framför sig med en bok och inte så många måsten, det är verkligen en lyx.
Men nu kommer vi till nästa lilla fråga; VAR läser man bäst?
Det är underbart skönt att lägga sig i sängen med rejäla kuddar bakom ryggen och en fuskfäll över benen, men snart går (gäsp) det faktiskt inte att .... zzz
Jag somnar ofelbart, det spelar ingen roll hur bra boken är. I stan har vi en stor fåtölj med fotpall. Fantastiskt! Jag kryper upp och tar upp boken och det dröjer inte länge förrän ... zzz
Men båda bekymren har nog fått sin lösning nu. På landet har vi avsatt ett rum som ”bibliotek” – visst låter det stiligt? Platsbyggda bokhyllor som sväljer många hyllmeter böcker och det har blivit så fint, så fint.
Jag har släpat många kassar travade böcker till det här rummet och nu kan jag äntligen se precis vad som finns. Jag har påbörjat ett omläsningsprojekt, för det är nämligen så praktiskt att jag sällan minns hur det går i böcker jag läste för en tid sedan. Så jag har hur många mordfall som helst som kan överraska mig igen.
En gammal murad kamin i ett hörn ska så småningom provtryckas och sedan kan vi hänga mässingsluckorna på plats och njuta av eldens sprakande. Perfekt för mörka vinterkvällar, risken är väl bara att det också blir för skönt...
Men så var det fåtöljen. Ena hörnet i en skön Ektorpsoffa vore jättebra, då kan jag dela den med en djupt snarkande hund. Men det innebär snarkvarning även för mig – och den får inte plats.
Så nu har det blivit två mindre 1940-talsfåtöljer med hög rygg. Båda renoverade av den duktiga tapetserare vi brukar anlita. Den ena fåtöljen räddade jag från grannens regniga garageuppfart när den skulle slängas. Ny sadelgjord i botten och den slutade läcka tagel.
Den är inte exakt lik sin granne i rummet, men tillräckligt för att de båda ska bli ett trevligt par. Den andra stolen vilade min mamma ryggen i när hon väntade mig och där ammade hon mig också. Fåtöljen ger bra stöd, det finns en fotpall i närheten, liksom ett litet runt bord där det gärna får stå något varmt eller kallt. Nu är den vacker i kornblå sammet och den är alldeles, alldeles perfekt att läsa en god bok i.