I vårt kök stod nästan alltid kaffet på och P4 Kalmar ljöd med sin lättlyssnade skvalmusik. Ofta luktade det nybakat eller matlagning men framförallt var det ständiga diskussioner som fördes i köket. Det var i all ärlighet familjen Elfwingsons basläger; det var i köket familjen samlades och det var även i köket som alla viktiga besluts togs. Givetvis inmundigades även middag, lunch och frukost i ovan nämnda lokal och just frukosten var en mycket viktig tidpunkt i vår familj. Det var ett av två tillfällen som familjen var samlad och kunde prata om allt möjligt. Det var väldigt sällan knäpptyst kring vårt frukostbord och även om vi lika sällan höll med varandra så hörde vi ihop precis som en familj förväntas göra.
Det är någonting som är väldigt underhållande med frukost. Att sitta ned och mumsa i sig kaffe, smörgåsar, gröt eller fil. Samtidigt läser man tidningen eller diskuterar något (o)viktigt med någon man tycker om. Jag måste erkänna att jag numera slarvar med frukosten på daglig basis; när jag jobbar en dagtur blir det på sin höjd ett par munnar kaffe och ett par hastiga blickar i morgontidningen för att sedan rusa iväg till arbetet. Det är naturligtvis inte bra någonstans och jag vet om det. Då får jag ta igen det på arbetet.
Alla sitter samlade runt frukostbordet, kaffet skickas runt till alla som vill ha och det diskuteras hej vilt omkring en och hur konstigt det än må låta så kan jag tycka att det är något mycket fridfullt med det.
På en tidigare arbetsplats i hemtjänsten hände det aldrig att vi hade gemensam frukost. Ett morgonmöte och sedan var vi igång men aldrig den här sortens gemyt som bara en gemensam frukost kan skänka. För jag anser verkligen att just frukosten är ett stort gemyt.
Samtidigt är det ju alltid intressant att se vad kollegorna har för frukost med sig; grovt bröd med ost, yoghurt, fil med müsli eller ägg- och kaviarsmörgås. Själv brukar jag inte ha en så vansinnigt iögonfallande frukost; Lingongrova med antingen ost eller skinka. Ett kopp te eller kaffe på det och jag är redo att köra några timmar till.
Precis som en blyg vårsol kikar fram bakom molnen välkomnar jag den saliga blandningen av kulinariska läckerheter i form av pålägg, bröd, mejeriprodukter. Likafullt välkomnar jag de medryckande diskussionerna om vädret, lokalnyheterna och senaste Netflix-serien.
Nu när du kommit så här långt i texten är det givetvis inte svårt att förstå att jag alltid blir väldigt glad när det vankas frukost på vår arbetsplats. Som jag nämnde innan är det alla fascinerande och engagerande diskussioner samt smörgåspålägg som kan tänkas uppkomma men gemenskapen är, i mitt tycke, det mest viktiga. Jag misstänker nämligen starkt att det är någonting från min barndom som fortfarande sitter fastetsat kvar i minnet; kaffedoften, diskussionerna samt den överväldigande och varma känslan av att höra ihop.