Han menar att vi i Sverige håller fast vid en gammal utlärd historia som egentligen skulle behöva revideras, eftersom historien inte alltid är det som vi tror och som den utger sig för att vara.
Det här känner jag så väl igen från forskning i mikrohistoria om släkt och hembygd. Efter djupdykningar i arkiven kan historien få revideras både en och två gånger. Det som kanske var en skröna i släkten visar sig vara sant och ännu lite mer skruvat, eller så kanske det visar sig vara rena lögner och att sanningen är sjutton gånger värre.
Som exempel nämner Mats Granberg bland andra den store industrimannen Louis de Geer i Norrköping, som blev rik på slavhandel och vapenhandel, något vi idag skulle fördöma och kanske inte gärna vill lyfta fram i ljuset.
Att ge sig i kast med historiska fakta från arkiven kan alltså vara ödesdigert.
Vad gör du som släktforskare om du upptäcker att farfar eller mormors bror var en känd dåtida nazist? Det fanns ju en tid när de inte dolde sig utan syntes öppet i samhället.
Hur reagerar du om din anfader visar sig ha varit en grym mördare eller en slavdrivande fabrikör som misshandlade sina anställda? Sådana exempel finns dokumenterade.
Diskussioner om detta blossar då och då upp bland släktforskare i sociala medier. Många publicerar sina resultat i släktträd på nätet och skickar vidare till äldre släktingar och diskussionen kan handla om ifall jag som släktforskare ska förtiga det som kan upplevas som obehagligt.
Det tycker inte jag. Ut med skiten! Att förtiga är att förneka den historiska verkligheten.
Retroaktiv skam ska vi inte ägna oss åt, det är min mening. Jag kan inte ta ansvar för vad någon före mig i släktleden gjort. Däremot kan det finnas all anledning att fundera över vad det har betytt för släkten och för mig och andra i senare generationer. Har ondska kunnat vändas till godhet?
Eller får jag kanske plötsligt en förklaring till varför ingen någonsin ville prata om farmors morbror Petter utan bara hyschade när han kom på tal. Svaren kan finnas i arkiven.
Det vi måste komma ihåg är att se handlingar och gärningar i ljuset av sin tid. Det är ju mycket vi idag fördömer men som var helt OK förr i tiden, innan vi hade demokrati och en humanistisk människosyn. Som exemplet slavhandel ovan.
Går vi tillbaka i historien så har ju en enorm förändring skett i hur man betraktar sina medmänniskor. Mänskliga rättigheter är en nutida företeelse.
Sedan ska vi inte glömma bort att det kan finnas två sidor av myntet, två eller flera versioner av en släkthistoria och som kan se väldigt olika ut. En släktforskare nämnde nyligen sin morfar eller farfar och att denne betraktades som snäll och omtänksam av ett av sina barn men som en suput och kvinnokarl av ett annat barn. Kanske hade båda rätt.
Dels kan bilden förändras över tid, mellan vad äldre och yngre syskon är med om. Dels kan olika personer uppfatta en annan på olika sätt. Det är inte alltid det finns en sanning.