Jag häller müsli i min fil
Det är vardag
fast det kunde lika gärna vara helg
Jag har inga rutiner i väggarna
Jag har julgranskulor i gardinstången
De är inte julröda
de är inte julgransgröna
de är inte ens vita
Hur kan jag ens veta
att de är julgranskulor?
Det står på förpackningen
jag har slängt den
Hur kan vi ens veta?
Jag scrollar genom nyhetsflödet
hoppar in på facebook
bombarderar mig med andras åsikter
Hur kan vi ens veta
att vi inte tappar bort vår egen?
Jag tappade bort min ena nyckel en gång
Jag skulle precis flytta
Kartongerna stod staplade på varandra
Stort och smått hullerombuller
lite som vilket facebookflöde som helst
Någonstans försvann nyckeln
Jag hittade den igen
precis när jag slutat leta
Samma vecka som hyresvärden
skulle beställa en ny
Jag tittar ut igen
Snöflingorna som lagt sig på backen
är inte särskilt många
kanske desto modigare
Jag tänker mig
hur de dansande mot marken
pratar med varandra
om livet
om värmen som är på väg
om chansen att kunna stanna
En flinga säger
"den är inte stor
det är ingen idé
jag tänker smälta här på vägen ner"
En annan flinga instämmer
men någon ropar också
"det är värt det
det måste det vara
vi tar risken!"
Risken
min eller din eller vår
vem är vi och vem är dom?
I livets pussel kan vi alla lägga nästa bit
kanske den minsta
kanske den största
aldrig den första
Jag ser att flingorna på räcket
trillar mot marken
som i en dans fallande mot andra
Hur kan vi ens veta
att det inte är i mötet med varandra
som vi ser oss själva?