Den entusiastiska, nästan gospellika, stämningen kommer igång i samma stund som musikerna tar ton till Sylvia Vrethammars "Jag har musiken i blodet" och Hanna Lindblad springer in genom mittengången. Hon hälsar glatt på några av de som har fått sätta sig på stolar och pallar, då kyrkbänkarna inte räcker till. Hon förklarar att vi har förflyttat oss tillbaka i tiden, till 60-talet och folkparkerna, och känslan byggs på ytterligare när låten "Du är min man" kommer igång.
Precis som Hanna Lindblad lovade när VT fick en förhandsintervju med henne (7 augusti 2014) så är det en salig blandning. Det märks att hon tycker om intima konserter, inte minst märks det på hennes sätt att prata med och inte till publiken. Ted Gärdestad avlöser Helen Sjöholm och när Hanna Lindblad och Erik Gruvebäck avslutar "Come give me love" i kanon så blir det nästan magiskt.
Så försvinner Hanna Lindblad ut och Erik Gruvebäck tar över mikrofonen.
– Nu kommer det ni alla har väntat på. Nej, jag menar inte kaffet, utan ett klädbyte.
– Jag tror att vi har satt publikrekord här ikväll och inte för att dra några övriga jämförelser, men jag tänker på en annan artist som satte publikrekord på Ullevi. Det är Håkan Hellström jag tänker på, vi tar en bit av honom.
Det är väldigt varmt i den lilla kyrkan i Östra Ed, men när Erik Gruvebäck börjar sjunga de första orden i Håkan Hellströms "Valborg" så får jag så mycket rysningar att jag börjar frysa och får tårar i ögonen.
Det blir några klädbyten till under konserten och det märks tydligt att Hanna Lindblad är musikalartist. När hon efter ett klädbyte kommer ut och pratar på sin bredaste Motaladialekt så gapskrattar publiken och 60-talsmusiken kommer tillbaka i Sylvia Vrethammars "En lärling på våran gård" och ett Thore Skogman-medley.
Det bästa sättet att sammanfatta konserten med Hanna Lindblad och Erik Gruvebäck är nog att säga att den var väldigt, väldigt bra.