När vi träffar Magnus Erlandsson har han tagit med familjen från Malmö till hans pappa i Gamleby där de ska fira jul. Magnus flyttade till Lund på 80-talet för att plugga till civilingenjör och jobbade sedan ett tag med det samtidigt som han jobbade med film. Men så valde han filmen och 1998 började han jobba på ett produktionsbolag som producent och regissör, främst med reklamfilm.
– Jag har någon sån där ”seven year itch”, jag byter riktning efter ett tag.
I dag jobbar Magnus som frilansjournalist och komiker. Humorn har funnits med honom på många olika sätt sedan mitten av 80-talet ungefär och när han flyttade till Lund började han med spex.
– Men jag är inte exhibitionistisk eller så, jag tycker mest om att skriva. Och det spelar ingen roll om det är för en tidning eller en humorföreställning man skriver om det är roligt och intressant.
Det som har lockat och fortsätter att locka med humorn är den direkta reaktionen. Som journalist får han inte läsarnas reaktioner på samma sätt som han får när han står på en scen. Men annars tycker han att journalistiken och humorn är ganska närbesläktad, eftersom journalistiken ska granska makten och komiker ska driva och sparka uppåt. Det är viktigt för honom att det finns ett stråk av humor i det han gör, även om det inte alltid är ren komik.
– En allvarlig text utan humor blir platt. Det behövs humor för att skapa kolsyra i det.
De senaste tio åren har Magnus jobbat med krogshower i Malmö tillsammans med komikerna Jesper Rönndahl, Anders Johansson och Fritte Fritzon. Han kör standup ibland och nu i höst har han jobbat med ett humorkoncept som heter Månadsrapporten. Magnus är konferencier, det finns ett husband och så bjuder han in sex till sju olika komiker varje gång som pratar om den senaste månaden ur ett samhällskritiskt perspektiv. De får också sjunga en låt ihop med husbandet.
– Musikalisk humor är jag förtjust i, det tillför en dimension.
Magnus säger att det finns många komiker i Malmö just nu, man behöver inte leta efter nån som är bra på humor. Och bra på humor är nog till viss del något man ska vara född till tror han.
– Man måste ju brinna för att berätta något, men så måste man också ha ”funny bones”. Vissa människor är roliga, de kan säga något tråkigt som ändå blir kul.
När han jobbar med krogshowerna spånar han ihop med de andra men när det gäller standup är det bara han själv som filar och skriver. Standup är så speciellt, säger han, eftersom man sällan provkör rutinen innan. Och det är också det han tycker är tjusningen, att det är opolerat. Och om uppträdandet inte går bra så går man hem och vrider och vänder på det.
– Man kollar synonymer, ändrar tonfallet lite. Sen kör man igen. Och ibland räcker det att byta ut ett ord för att det ska falla på plats.
Det är ganska tight mellan komikerna i Malmö. Många umgås professionellt och ibland även privat. Magnus säger att det i och med det finns en risk att humorstilen blir likriktad, men det finns också en stor positiv sak med det, nämligen gruppkänslan.
–Om någon råkar illa ut så är gruppkänslan stark, vi ställer upp. Som komiker är man utsatt ändå och vi är beroende av varandras stöd. Vi är med i samma utsatta klubb.