"Vi behöver bli tilltalade som medborgare i mycket högre utsträckning än vad som görs i dag. Politikerna behöver också tala till oss som medborgare. Frågan skulle vara: vad vill ni ha för samhälle?"
Batterifabriker, vindkraftsparker och solcellsinstallationer. Det finns många lösningar på hur vi ska kunna ställa om till ett fossilfritt samhälle.
– Men det räcker inte med teknikutveckling och tänka att allt ska lösas med industrin. Det krävs en kulturförändring, menar filosofen Jonna Bornemark.
– Och en sådan förändring är mycket svårare. Det innebär att vi måste inse att vi behöver ändra på oss. Att det är vi som är problemet.
Hon menar att "problemet" med klimatfrågan är att det är vi som bor i den rika delen av världen som är problemet.
– Och det är inget man som politiker vill tala om för sina väljare. Därför är klimatet en helt hopplös valfråga.
Vi hörs på telefon en gråmulen sommarmåndag.
Filosofiprofessorn Jonna Bornemark tar oss med på en tidsresa, till tiden före det ordnade samhället, industrialiseringen och moderniseringen. En tid då vi levde närmare naturen.
– Vi kommer från en situation där människan var utsatt, där det var farligt, där det kunde bli svält och missväxt, där man kunde bli attackerad, där vi inte hade så mycket kontroll. Vi var väldigt utsatta och då blev det människans uppgift att skaffa sig mer kontroll och lära sig bemästra naturen. Vi behövde se till att våra barn hade det tryggt och fick mat. Det är helt rimligt. Det är vad levande varelser gör.
Jonna tillägger att vi lyckades väldigt bra, om man ser tillbaka på vad människan har åstadkommit.
– Det är en framgångssaga utifrån perspektivet hur vi lyckades i överlevnadskampen. Vi lyckades bemästra naturen. Det födde också en ideologi om att människan ska och bör vara högst upp och kontrollera, att det är människans rättighet och uppgift.
Naturen finns främst där som en resurs för oss människor, tillägger hon, och berättar att det under 1900-talet växte fram en idé om att människan är människans största hot. Att natur och civilisation är varandras motsatser.
Filosofen Jonna Bornemark har bland annat skrivit böckerna "Jag är himmel och hav : en filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser" och "Det omätbaras renässans: en uppgörelse med pedanternas världsherravälde".
Jonna Bornemark menar att det krävs två saker för att vi ska få till en kulturförändring.
– Vi behöver inse på djupet att det är vi själva som har orsakat klimatförändringarna, att vi själva är en del av naturen. Vi behöver upptäcka att vi inte mår bra om den övriga naturen inte mår bra.
För att kunna göra det behöver vi dels ta hjälp av naturvetenskapen, menar Jonna. Men bara till en viss del. Det som gör det svårt, menar hon, är att man inom naturvetenskapen betraktar naturen och människan utifrån. Vi observerar bara, som om inte vi själva är en del av naturen.
– Om vi ska förstå vad liv och natur är, på ett djupare plan, så måste vi göra det som en del av naturen, inifrån.
Och det är inte det lättaste.
– Vi lever i en tradition där vi är väldigt förtjusta i att objektifiera saker, att se på saker utifrån. En del av den västerländska civilisationens framgångssaga är just att vi varit bra på att göra det. Men det sker på bekostnad av att vi inte riktigt förstår vad det är att vara en del av naturen.
"Vi behöver inse på djupet att det är vi själva som har orsakat klimatförändringarna, att vi själva är en del av naturen. Vi behöver upptäcka att vi inte mår bra om den övriga naturen inte mår bra."
Jonna Bornemark börjar prata om sina barn, att de inspirerar henne. Hon funderar på att gå ut och testa och leka "med" skogen tillsammans med barnen, som ett sätt att bygga en ny typ av relation med naturen.
– Vi borde fråga oss själva om vi verkligen vill leva som vi gör i dag, säger Jonna och ger utbrändhet och psykisk ohälsa som exempel.
– Vi kanske till och med kan tjäna på att förändra vår kultur och vårt sätt att leva. Om vi lyckas sänka tempot, konsumera mindre och hittar andra typer av njutningar. Då är det en win-win. Vi människor är faktiskt subjekt här och kan göra något åt situationen.
Men vad är det då som krävs?
– Vi vet ju vilka konkreta förändringar som krävs; hur vi reser, vad vi äter, vad vi köper. Allt är konsumtionsbaserat.
– Men vi kan inte lösa klimatkrisen som konsumenter. Att lägga kulturförändringen på individnivå och bara tilltala oss som konsumenter, det räcker inte. Vi behöver bli tilltalade som medborgare i mycket högre utsträckning än vad som görs i dag. Politikerna behöver också tala till oss som medborgare. Frågan skulle vara: vad vill ni ha för samhälle? Det största problemet just nu är kanske att vi inte har någon målbild.
I den processen är det viktigt med nyfikenhet och glädje, menar Jonna, att med öppna ögon fundera på vilken värld vi vill leva i.
Filosofen och författaren Jonna Bornemark menar att det krävs en kulturförändring om vi ska klara klimatkrisen.
Men det är också viktigt att tillåta sig att känna negativa känslor.
– Förändring kan föra med sig nyfikenhet och glädje, men också negativa känslor som förvirring, ångest, tvivel och de känslorna måste också få finnas. Ångestens andra sida är faktiskt frihet och ångesten behövs för att skaka om oss i grunden. Den får oss att börja tänka på nya sätt.
Men vi kan inte räkna med att politiker och andra ledare går före, menar hon.
– Att bedriva kulturförändring från toppen är något djupt obehagligt.
Jonna Bornemark tror snarare att kulturförändringen behöver ske på flera plan samtidigt. Vi behöver både göra saker på egen hand och tillsammans med andra. Hon tror att vissa individer kommer gå i täten, medan andra hakar på och följer efter så småningom.
Jag berättar om den brittiska livsstilsutmaningen som handlar om att genomföra sex livsstilsförändringar under en viss tid och i Västra Götaland utmanas kommunerna att skriva på klimatlöften, för att tillsammans minska utsläppen.
– Alla sätt är bra. En del människor tycker om att tävla, jättebra. Då kör vi tävling för dem. Mina barn hatar att tävla, så vi behöver hitta andra vägar. Det man får göra är att undersöka vilket tillvägagångssätt som funkar för en själv och vilka njutningar som finns på vägen.
Jonna Bornemark har låtit gräset växa. "Ibland kanske vi ska låta bli att göra saker, låta bli att klippa gräset för binas skull eller låta bli att köpa den där tröjan. Vi vill så gärna vara aktiva och lösa problem men ibland kanske det är bättre att inte agera. Det är också ett val."
Det finns en uppsjö av vägar att ta för att bidra till en hållbarare värld, menar Jonna Bornemark.
– Sportvägen eller kulturvägen. Och det finns också olika andliga vägar. Ut och prata med träden eller prata med den där lilla maskrosen.
– Och ibland kanske vi ska låta bli att göra saker, låta bli att klippa gräset för binas skull eller låta bli att köpa den där tröjan. Vi vill så gärna vara aktiva och lösa problem men ibland kanske det är bättre att inte agera. Det är också ett val.
Själv har hon valt att avvakta med att klippa gräset i år, något hon berättat om på sociala medier och som gett upphov till många reaktioner, mest positiva.
– Hade maskrosor inte varit så enormt lättodlade hade de varit jättepopulära och svindyra! Tänk bara, först den fina gula blomman, och sen den estetiska fröbollen, skriver en av hennes följare.