Hur kom du på idén? 

– Jag såg det på Facebook. Det var en amerikansk kvinna som hade gjort det. Jag gjorde ett likadant men hennes blev kanske lite snyggare, berättar Ewa.

Materialet kom från Biltema. Plasten är vanlig tunn plats som man har för att skydda golv när man målar.

– Jag klippte först på ena hållet och vek ihop. Jag gjorde fyra avlånga cirklar och klippte två hål som jag tejpade som armar. Det är mycket plast både på sidan, uppe och nere så man inte andas på varandra, säger Ewa.

Själva plasten kostade bara 25 kronor men Ewa skulle kunna betala mycket mer om det skulle behövas.

– Det skulle vara värt varenda öre även om det kostade tusentals kronor. Det var inte så svårt att göra dem heller. Det var enklare än jag trodde.

Saknaden av kramar var stort.

 – Min mans mamma bor på boende. Vi har vinkat från balkongen men inte kunnat kramas. På mors dag tog vi med det när vi fikade. Hon undrade först var det var för tokerier men sa sen att det var det bästa på hela dagen, säger Ewa.

Ewa fortsätter:

 – Det var genom plast men ändå så kärleksfullt att få ge den kramen. Vi behövde den lika mycket som hon.  

Det fanns mycket känslor bakom kramarna.  

– Mitt femåriga barnbarn ville först inte kramas genom plasten men gjorde det till sist. Hon frågade sen om hon fick krama farmor på riktigt sen. Hon är fem år men förstod att man behöver kramas. Man har saknat det väldigt mycket när man väl kramas. Det var helt underbart måste jag säga, avslutar Ewa.