Kanske ett futtigt försök att återspegla hur det brukar se på morgnarna i Karlshult, men betraktaren får föreställa sig att klockan är 04, och den just uppstigna solen speglas i morgondaggen.
När vi svänger in på uppfarten i Karlshult kommer Anna Jonassen ut från föräldrahuset och vinkar glatt. Hon pekar var vi kan parkera bilen och sedan rör vi oss mot altanen för att prata om Annas kanske något okonventionella sätt att ta sig till sitt sommarjobb.
Att cykla till jobbet är i sig inte särskilt okonventionellt. Men att cykla till jobbet som är 1,5 mil bort när man också ska klocka in 05.00. Ja, då doppar vi åtminstone tårna i det okonventionella vattnet.
Anna som under sitt sommarlov mellan tvåan och trean har jobbat på städcentralen, med uppgift att städa Ica i Gamleby innan butiken öppnar, har mötts av en del höjda ögonbryn från kollegorna.
– Jag får ofta höra att jag är lite sjuk i huvudet men jag kan bara skratta och hålla med, för de har ju lite rätt. Men jag tänker lite som Karin Boyes "I rörelse", där kontentan är att det inte är målet som är mödan värd utan det är vägen dit. Och om målet med sommarjobbet var att man ville tjäna pengar så har sommarjobbet, med de här cykelturerna på mornarna, gett mig så mycket mer som pengar inte kan mäta sig med, skulle jag säga.
Hon berättar att cykelturerna är att ett sätt för henne att ta kontrollen över dygnets 24 timmar och att de har gett henne utrymme för reflektion.
– Från början hade jag nog tänkt att "å vad härligt nu kan jag lyssna på ljudböcker och så vidare", men det gjorde jag bara första morgonen. I stället ville jag lyssna på när naturen vaknar. Det blev tid för reflektion, att tänka över dagen, och att förbereda sig för vad än de yttre omständigheterna kommer ge mig. Att tänka att det ändå är jag som har makten att välja hur jag kommer se situationer och att faktiskt ge mig själv tid till reflektion och också att betrakta naturen i total tystnad är verkligen givande.
Är du morgonpigg?
– Nej det är jag inte. Men jag gillar utmaningar. Det låter kanske som ganska otrevliga yttre omständigheter att gå upp klockan halv fyra varje morgon för att cykla, men för mig blev det en mental utmaning, att försöka vända det till något positivt. Och det är klart att det inte varje gång är jättelätt, jag har haft mina dåliga dagar också. Men jag gillar att i allafall försöka utmana mig själv, att träna mig mentalt genom att utsätta mig för sådana här situationer.
Anna som av uppenbara anledningar har en filosofisk ådra i sig, börjar berätta om stoicismen som ett sätt att förklara hennes frivilliga cyklande.
– Här är jag bara nybörjare och lekman, men man kan jämföra det med att tillsätta lite salt i vardagen, salt till mat är ju gott i rimlig mängd och det får maten att smaka mer, men man vill ju inte ha för mycket salt. Att tillsätta något negativt eller lite salt, får mig att se vardagen i starkare färger.
Anna Jonassen valde cykeln till sommarjobbet för att skapa tid till reflektion och för att få vara med när naturen vaknar till liv.
Innan vi skiljs åt frågar jag henne vad planen är inför höstens skolstart? Hur inbiten cyklist har hon blivit? Tänker hon fortsätta med sin morgonrutin och cykla hela vägen till Västervik?
– Nja alltså jag tror inte jag kommer få tillåtelse av mina föräldrar att cykla på de där stora vägarna, fast förresten, just det, det borde ju gå att cykla mindre vägar till Västervik också? Tack för den idén säger jag, det har jag inte ens tänkt på, säger hon med ett pillemariskt leende.
Kanske gror ett nytt frö.