Vi sitter och pratar i en av lägenheterna. Det är ljust, fräscht men sparsamt möblerat. Här har familjen med pappa Nabil och mamma Sherym och två små barn bott i någon månad nu.
– Vi skulle vilja att våra barn kunde få gå på dagis. Två eller tre timmar om dagen skulle räcka, bara så att de lär känna andra barn, berättar de.
Ännu mer verkar de längta efter att få jobba.
– Vi vill inte leva på samhället. Vi vill vara med och bidra, säger Nabil Alyousef, som hemma i Syrien arbetade som tandläkare.
Hans fru arbetade som engelsklärare.
De säger att husen är fina, och de berättar att Ankarsrumsbor välkomnat dem. Samtidigt längtar de efter permanent uppehållstillstånd och att arbetet med att komma in i det svenska samhället ska kunna börja på allvar.
Nabil berättar hur han varit på ett informationsmöte på Västerviks sjukhus om vägen för att kunna börja arbeta i den svenska vården. Han har även varit på Folktandvården i Ankarsrum och presenterat sig. Förhoppningen är att så småningom få börja en praktik.
– Jag tror att det är det bästa sättet att lära sig svenska.
Vi pratar om byggnaden de bor i – en av fem som pekats ut som en modell för att lösa den akuta bostadsbristen för nyanlända flyktingar.
– Huset är fint, säger de.
De fem nybyggda husen ligger på rad bredvid Coop. De är byggda för att när omständigheterna blir annorlunda kunna få nya användningsområden. Badrum och dörröppningar är dimensionerade för att lägenheterna ska kunna bebos av rörelsehindrade. Kanske är det en framtida seniorlägenhet vi sitt i just nu?
Sex år framåt har dock Migrationsverket skrivit avtal, enligt den så kallade Västerviksmodellen. Carl-Magnus Mårheden på Västerviks kommun beskriver modellen som en vinst både för kommunen och Migrationsverket.
Migrationsverket har kunnat säkra tillgång på asylbostäder under lång tid framåt.
– För kommunen innebär det här att vi får bättre kontroll på asylmottagningen i vår kommun. Tidigare när Migrationsverket skrev avtal med privata boenden fick vi bara information. Nu kan vi styra bättre var de asylsökande placeras. Då kan vi ta hänsyn till infrastruktur och var det finns kapacitet i skola och barnomsorg, säger Mårheden.
Västervik är först ut med den här typen av avtal. Sammanlagt ett 80-tal kommuner i landet har uttryckt intresse för att skriva liknande avtal.
– Vi har fått många frågor från andra kommuner, säger Mårheden, och berättar att tjänstemän och politiker från Västervik fått gästa olika sammandragningar runt om i landet under hösten för att berätta om modellen.
Finns det planer på att bygga fler modulboenden i Västerviks kommun?
– Just nu finns det inga planer, säger Carl-Magnus Mårheden.