Antalet anmälningar relaterade till bedrägeribrott har på nationell nivå minskat med 13 procent första halvan av 2020 jämfört med samma period i fjol. Anledningen till att bedrägerierna minskar beror till stora delar på att kortbedrägerier utan det fysiska kortet, så kallade CNP, minskat kraftigt med 28 procent. Denna typ av bedrägeri har tidigare varit en av de vanligaste brottstyperna när det kommer till bedrägerier, vilket gör att brottskategorien som helhet också minskar när denna typ av brott minskar. Man tror att bankernas och polisen arbete för säkrare kortbetalningar samt en högre allmän medvetenhet om möjligheten att spärra sitt kort vid internetköp är orsaken till minskningen.
Statistiken visar emellertid att andra typer av bedrägerier forsätter att öka. Särskilt stor ökning går att se för brottstypen bedrägeri mot äldre och funktionsnedsatta genom social manipulation, vilken har ökat med 59 procent. Även investeringsbedrägerier forsätter att öka med 57 procent.
I en lägesbild från nationellt underrättelsecentrum spås vidare att telefonbedrägerier kommer att öka. Detta framförallt i pandemins spår eftersom organiserad brottslighet bedöms ha mindre inkomster från exempelvis narkotika och vapen, vilket kan medföra ett ökat fokus mot bedrägerier.
Vad gäller mer lokal statistik följer Kalmar län den nationella trenden. Precis som i övriga delar av landet minskar kortbedrägerierna med och utan fysiskt kort, vilket också gör att de totala bedrägeribrotten minskar med cirka 6 procent. Men likt trenden ökar investeringsbedrägerierna samt bedrägeri genom social manipulation.
Även Västerviks kommun verkar följa samma utveckling. I vår kommun kan vi se en minskning av bedrägerier om cirka 11 procent första halvan av 2020 jämfört med samma period föregående år.
Klas Eriksson, verksamhetscontroller på polisen, uppger dock att siffrorna på mer lokala nivåer bör tas med en nypa salt, då statistiken kan vara aningen missvisande.
– Bedrägerier och brottsplats utgår från huruvida det finns en känd gärningsman eller inte. I de fall misstänkt person identifierats är det dennes folkbokföringsadress som utgör brottsplatsen och i det fall det inte finns någon misstänkt är det målsägandes. I vissa fall används även okänd plats när brottplatsen anges vilket gör det än svårare att bryta ner anmälda brott geografiskt, på till exempel kommun.