Varje år anordnar Svenska kyrkan, Frälsningsarmén och frikyrkorna i Västervik julgemenskap för de som är ensamma på julafton. I år är det diakonerna Eva Byström och Clara Lundén som står för arrangemanget. På julafton öppnar de församlingshemmet mellan 14 och 16.30 för att erbjuda julgemenskap för de som är eller känner sig ensamma.
– Det gör vi för de som vill känna lite gemenskap, umgås och äta tillsammans, säger Clara Lundén.
– Det är festligt och handlar i grund och botten om att göra något tillsammans, säger Eva Byström.
På Båtsmansgatan i Västervik brukar ett femtiotal personer samlas på julafton.
– Många är äldre och träffas där för att fira tillsammans. Man stämmer träff innan och vet att någon man känner är där. Men vi når så klart inte ut till alla, det finns många som inte kan tänka sig att komma, det vill man inte.
– En del kanske känner skam över att vara ensamma men det handlar om enkel gemenskap för alla.
På frågan varför många är ensamma i Sverige finns inget givet svar.
– Vi har inte samma familjegemenskap i dag kanske, och många har familjen på långt håll, säger Clara Lundén.
– Om fler öppnade upp sina hem, och inte bara höll firandet inom familjen och om vi bryr oss mer om varandra så skulle färre vara ensamma, säger Eva Byström.
Alla är också välkomna, oavsett om man är troende eller inte.
Det blir även musik och läsning av julevangeliet. Men någon tv kommer det inte att finnas.
– Det kommer inte bli någon Kalle Anka eller jultomte men Jesus kommer att vara med, säger Susanne Björnheimer från Frälsningsarmén och skrattar.
Det är inte bara kyrkorna som anordnar julfirande. I Gamleby finns också tillfälle att umgås.
Annika Stagård kommer att ha Stagårds café i Gamleby öppet ett par timmar över lunch på julafton.
– Vi brukar alltid bjuda in människor till vår familj varje år. Människor som jag vet sitter ensamma. Men i år tänkte vi annorlunda.
Istället kommer hon ”dra på en stor gryta med gröt” och bjuda på skinksmörgås på Stagårds.
– Det kostar inte så mycket och det är inte särskilt svårt så jag tänkte: varför inte? Tröskeln kan vara hög för att gå hem och fira med någon, det är nog lättare att gå hit och umgås. Det hoppas jag att många tar fasta på.
Behovet är nog större än vad man tror, säger Annika Stagård.
– Man ska inte behöva sitta ensam när andra firar.