Är detta en av människor övergiven plats? Det är frågan. Det tycks i alla fall som att naturen börjat ta över. Här en bild på korvkiosken.
I oktober berättade vi att duon för fjärde gången fått i uppdrag att skapa en av hotellets sviter. Fösta gången var 2011.
– Det var så roligt att vara tillbaka i den speciella miljön, med alla fantastiska människor, säger Christian efter att ha landat hemma i Göteborg igen.
Han berättar att det var barmark och ganska varmt länge. Men att det blev minusgrader och snö strax innan han och Karl Johan anlände i slutet av november.
– Snö och minusgrader är en förutsättning för att kunna köra snökanonerna som ger den snö som hotellet byggs av, förklarar han.
– Att snön dröjde medförde att den första korridoren, den som vi jobbade i, fick byggas av bara isblock i år istället för att gjutas av snis (fabricerad snö) som är brukligt.
Vilket var det tyngsta momentet under arbetet?
– Det absolut tyngsta var att vi skulle gräva ut en stor del av sviten ur en kompakt snövägg, över tre meter tjock. Jag vet inte hur många ton snö vi forslade ut med skottkärror.
– Det mest kritiska momentet var skylten till korvkiosken. Den var delad i två delar som vägde cirka 150 kilo styck, och de skulle lyftas upp en bit över två meter med handkraft. Dessa var urfrästa sedan innan, så de fick inte gå sönder. Men vi hade bra support, och det gick bra.
Är ni nöjda med resultatet?
– Ja, det blev ännu bättre än vi förväntat oss!
– Vi går ganska mycket på känsla när det gäller både form och möjligheten att förändra vårt koncept vilket innebär att vi kan anpassa ganska mycket efter förutsättningarna och lita på att det blir bra i slutändan.
"Paradice lost". En skrämmande eller fridfull plats att sova på? Upplevelsen varierar nog.
Årets upplaga av Ishotellet i Jukkasjärvi invigdes den 11 december.
Så här berättade Christian om sviten, "Paradice lost" (medvetet felstavat för ordvitsens skull), tidigare i höstas:
– Man kommer bland annat att finna en övergiven korvkiosk i rummet, med ett stort träd som vuxit in över den. Det ska inte vara uppenbart vad som hänt här, om det är något positivt eller något hemskt.
– Vi vill alltid försöka att skapa upplevelser åt besökarna. Tanken är att de kliver in i berättelsen och blir en del av historien.
– Vi skapar sällan mänskliga figurer. Människorna är ju de som vistas i rummet. Och kring dem bygger vi rekvisita. Att gå in i sviten ska vara som att kliva in i en tredimensionell målning.
Christian Strömqvist i koncentrerat arbete med sviten.
Karl Johan Ekeroth och Christian Strömqvist framför Ishotellet. Det är fjärde gången som de fått i uppdrag att bygga en svit på Ishotellet i Jukkasjärvi.
En korridor av is.
Norrsken över Jukkasjärvi.