Lennart Nilsson föddes vid Hallmare Skackel i Loftahammar. Familjen flyttade snart in till Västervik där han växte upp och gick i skolan. Han fick tidigt bidra till familjens försörjning. Han började hjälpa till med att dra ut stånden från saluhallen och leverera mjölk under rasterna i skolan.
– De gällde att springa fort tillbaka. Jag hade ingen cykel, minns "Necko".
Smeknamnet fick han sedan han räddat en flicka från att drunkna i Fiskarehamnen. Lennart var bara åtta år när han hoppade i och med lite hjälp lyckades han få upp flickan ut det kalla vattnet.
– Det var nog där jag insåg att jag måste bli en bättre simmare, säger han.
När han senare blev aktiv i Västerviks simsällskap fanns de två Lennart Nilsson. Den andre var skeppsredaren med samma namn. Så Västerviks-Tidningens gamle reporter Arne "Berget" Holst undrade om det gick bra att kalla honom för "Necko" mer officiellt. Det gjorde det.
Lennart Nilsson är nog bekant för många från just simningen. Det började på allvar under militärtjänsten på F 3. Idrottsofficeren på flottiljen tyckte att menige Nilsson hade talang.
– Han beordrade mig att simma fyra kilometer i en 25-meters bassäng varje dag, säger Lennart Nilsson.
Det gav resultat. Lennart Nilsson var trea i Småland på 100 och 200 meter bröstsim under en tid. Han har också gjort ett riktigt kraftprov – simmat från Västervik till Gamleby. Det tog sju och en halv timme!
– Det var kallt, bara 18 grader i vattnet.
Efter en del småjobb, bland annat som smedhalva, efter skolan gick Lennart Nilsson till sjöss. Han ville se världen. Året var 1947. Det började på en skuta som hette Margreta och gick i Östersjöfart. Kaptenen hette Frisell. Det blev andra båtar till fjärran länder. Brasilien hade "Necko" sett fram emot att få se. Men besöket i Rio de Janeiro blev en stor besvikelse.
– Det var så otroligt fattigt. Det var bara Kristusstatyn och Copacabana som imponerade, säger han.
Kärleken till sjön och båtar har han bevarat och vårdat ömt. Han började redan som liten pojke tälja små båtar med sin kniv. Han har fortsatt att sitta i sin lilla verkstad och byggt den ena modellen efter den andra. Hans samling är imponerande och kunde varit så mycket större. En januaridag 2008 var olyckan framme. Villan på Kattkullegatan brann ner till grunden. 170 båtmodeller förvandlades till aska.
– Jag har kunnat rädda en del. Nu har jag 25–30 modeller, säger Lennart.
Och det är inte bara båtar som växer fram i "Neckos" verkstad. Hela hemmet är smyckat av små träfigurer; blommor, fåglar, fjärilar och mycket annat som han är pappa till. I trädgården står ett par trästatyer signerat "Necko".
1955 lämnade "Necko" de stormande haven. Han provade flera yrken innan han till slut hamnade på fängelset i Västervik. Det blev 29 år.
– Jag tror att fängelset i Västervik hade gott renommé bland de intagna. Många gånger fick man väldigt bra kontakt även om aldrig kunde tycka om vad de gjort, säger han.
.
.