Men det hade varit en lång resa. Diskussionerna om breddningen av smalspåret på den norra banan, som vi i dag kallar för Tjustbanan , hade pågått i evigheter. De hade inletts redan 1948 – året innan NVHJ (Norsholm–Västervik– Hultsfreds järnvägar) blev förstatligad. Det skedde den 1 juli 1949. Utan förstatligande hade det nog inte blivit någon breddning av spåret. Det är tveksamt om NVHJ hade haft ekonomiska muskler för ett sån´t äventyr.
Förhandlingarna om ett övertagande av staten hade också varit en fråga som legat i långbänk. Styrelsen brottades med två frågor: dels kravet på breddning av spåret för att ge bygden bättre kommunikationer, dels undersökte man de ekonomiska möjligheterna att fortsatt driften i egen regi. Men det fanns ett krav från NVHJ när avtalet till slut slöts.
"Vid detta avtals träffande har förutsatts, att bandelarna Åtvidaberg–Västervik och Jenny–Hultsfred skola av staten ombyggas till normal spårvidd. Skulle sådan ombyggnad ej ha kommit till stånd före utgången av år 1968, skall styrelsen vid sistnämnda tidpunkt till bolaget utbetala gottgörelse med 75 000 kronor".
I dag har vi facit. Det blev ingen breddning av den södra banan mellan Västervik och Hultsfred. Banan har förvandlats till en museijärnväg. Spårbredden är fortfarande 891 mm till skillnad från ett normalspår som är 1435 mm.
Planeringen av breddning skedde mellan 1954 och 1956. Vintern 1958–59 var arbetsmarknadsläget kärvt. Därför beslutade riksdagen att arbetet skulle börja i februari 1959.
– Det var ett beredskapsarbete, som började norr om Överum, berättar Herbert Paalberg som var med vid invigningen för snart 50 år sedan.
Breddningen beräknades kosta 29 miljoner kronor. Men det blev billigare. Notan för breddningen av de 77 kilometerna mellan Åtvidaberg och Västervik slutade på 25 miljoner i runda slängar.
Invigningen blev en stor folkfest. Vid varje station beundrades och betittades "Västervikingen", som tåget kallades, på sin jungfruresa från Linköping till Västervik.
– Namnet kom av att man satt fast två strömmingsfigurer på fronten där det stod "Västervikingen" på, minns Herbert Paalberg.
Invigningen skedde på stationen i Gamleby. Ett helt tåglass med prominenta gäster kom inrullande från Linköping med SJ-chefen Erik Upmark i spetsen. Det var han som höll i saxen när det blågula bandet klipptes inför flera hundra personer. Han hade bland andra sällskap av landshövdingarna Per Eckerberg och Ivar Persson. Tåget hade för dagen med sig en alldeles ny förstaklassvagn som inte varit i trafik förut.
I Västervik väntade ännu fler människor än i Gamleby. Enligt VT var det en "tusenhövdad" publik som tålmodigt utstått vinterkölden för att få vara med och skriva järnvägshistoria. Högtidligheterna slutade med middag på stadshotellet. Kalmar läns norra landsting betalade kalaset.
Nu ska Tjustbygdens Järnvägsförening uppmärksamma minnet av breddningen 50 år senare. Det sker under helgen när det kommer att gå ett ånglok på banan.
– Vi hoppas att många kommer att ta tillfället i akt att åka ångloksdraget tåg på Tjustbanan , säger Daniel Niklassson ordförande för Tjustbygdens Järnvägsförening i Västervik.
Ångloket är av typ B med nummer 1316 och är byggt av Motala Verkstad 1917. Loket och vagnarna kommer från Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Det är också folk därifrån som kör. Arrangemanget är ett samarbete mellan Tjustbygdens Järnvägsförening och Järnvägsmuseet i Gävle.