En dans under Världsbokdagen

Han kom till Sverige som politisk flykting från Chile under 1970-talet. I dag är Enrique Perez universitetslektor och fil.dr i social antropologi vid Malmö högskola. I Västervik var han för att berätta som sin resa, och om hur samhällets synliga och osynliga murar gör det svårt för nyanlända att finna en plats bland oss andra.
– Jag ska försöka att göra kopplingen till tangon, den fungerar som en bra metafor för att komma tillsammans, berättar han innan hans föreläsning startar.
Han talar också om det ”tredje rummet”, en plats vi själva skapar, tillsammans i samhället.
– Det handlar mycket om att komma nära varandra, och om att samsas om samma utrymme i rummet i tangon. Lite som i samhället i övrigt.
Enrique Perez är författare på sin fritid, flera böcker har det blivit. Han berättar om sin resa till Sverige, och om sin och andras existentiella resa, den som avgör var –  om någonstans – en migrant hör hemma. Och han återkommer till tango som det sammanhållande kittet, det som förenade invandrare från USA och Europa i utkanterna av Buenos Aires under 1800-talet.
– Det är ett sätt att vara tillsammans, att spela musiken, att umgås. I ett nytt land kan det vara svårt. Det svåraste är inte att inte kunna språket, det är att vara ensam.
Det var ett välfyllt bibliotek som inledningsvis fick lyssna på Multikultikören breda repertoar. De och Enrique Perez utgjorde avslutningen på Världsveckan.