De provisoriska bänkraderna är fulla i samlingslokalen i Järnforsen. Vid den lika provisoriska skrivtavlan står Gabriella Vogt. Och i samlingslokalens lilla kök plockar Birgitta Möller fram kaffe. Båda två är klart överens om att handling är viktigare än snack när det kommer till integration.
Tillsammans hjälper de flyktingar från jordens alla hörn med att komma in i det svenska samhället.
Svenskundervisningen är en del. Stickcaféerna och loppisen som Birgitta Möller driver, är betydelsefulla mötesplatser.
Just den här tisdagen är det månaderna som nöts in. Med stor entusiasm, ska tilläggas.
– Ja, verkligen. Jag skulle säga att precis alla verkligen vill lära sig svenska. Det är inga dumskallar det här, absolut inte. Många har hög utbildning. Men de måste lära sig språket, och hur ska de kunna göra det när de inte får svenskundervisning, menar Gabriella Vogt.
Den som inte har uppehållstillstånd får nämligen inte gå på SFI-undervisning. Det är fallet med många av flyktingarna i Järnforsen, som till allra största delen kommer från Syrien.
– De tappar flera viktiga månader. Dessutom är det såklart passiviserande att vara hemma, det lär man sig inte språket på.
Det nickas i bänkarna.
Alla håller med – att lära sig språket är inträdesbiljetten i det nya landet. En biljett de är beredda att slita för.
Kirurgen Ali Al Shekh Yassin är en av eleverna som kämpar med uttalet av månaderna. Han har sammanlagt tio års universitetsutbildning till kirurg i hemlandet Syrien.
När bomberna föll flydde han och familjen till Sverige – och hamnade i Järnforsen.
Det är lite drygt tre månader sedan och han är tacksam över den hjälp som finns att få.
– Det här är jättebra. Jag är tacksam över att få komma hit och lära mig. Mitt mål är att lära mig svenska så snart det bara går så att jag kan arbeta som kirurg snart igen, berättar Ali Al Shekh Yassin.
Precis som i vilken skola som helst är det läxa och repetition på schemat. Uttalen är viktiga och övas på en hel del, menar Gabriella Vogt.
– Det tränar vi mycket på, att man ska kunna skilja på ord som låter lika. Som tretton och trettio, sådana vardagliga saker som man behöver när man ska till exempel boka en läkartid eller ringa myndigheter.
Hon har fått många nya vänner, precis som Birgitta Möller som hjälpt flyktingar i Järnforsen under flera år och också tagit emot Kristdemokraternas Vitsippepris för sitt engagemang.
Hennes inställning till att hjälpa andra är lika självklar som Gabriella Vogels. Något märkvärdigt är det rakt inte de sysslar med, om man frågar dem själva.
– Äsch, jag tänkte att om inte jag gör något, vem ska då göra det? Man kan ju inte bara titta på...
Birgitta Möller vet att de finns de som helst skulle vilja att det bodde inte några flyktingar i Järnforsen.
– Det finns de som klagar på flyktingarna, det gör det. Men det är å andra sidan gnällspikarna som klagar på precis allt annat också, säger hon och skrattar.
Känner du en riktig eldsjäl? En person som brinner för något, eller alltid har en hjälpande hand över?