Långt ifrån slut på dramatiken i politiken

När Socialdemokraternas nya ordförande, statsminister Magdalena Andersson, och de andra partiledarna möts i debatt i riksdagen den 12 januari är det ett slags första drabbning inför valet den 11 september.

Mot henne står det som Moderatledaren Ulf Kristersson kallar maktskiftespartierna – förutom M även Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna.

Blir knepigare

Inför valet ska M, KD och SD försöka bygga vidare på ett tänkt regeringssamarbete. Den första milstolpen, det är så de har beskrivit det gemensamma budgetalternativet som slog ut regeringens budget, har passerats. Men fortsättningen kan bli knepigare – inte minst om SD går om M i väljarstöd. Kristersson har sagt att han vill bilda regering med KD. Han vill stödja sig på SD men vill inte ha partiledaren Jimmie Åkesson och SD med i en regering.

SD kräver ett konkret avtal, med listade politiska förslag som ska genomföras och ett inflytande efter storlek för att stödja en statsministerkandidat. För att trycka på lite extra har Åkesson och partisekreteraren Richard Jomshof sagt att huvudspåret är att ingå i en regering.

Sabuni kämpar

Samtidigt kämpar ett av Ulf Kristerssons tänkta stödpartier, Liberalerna, för att hänga kvar i riksdagen. De riskerar att åka ur efter flera år med opinionssiffror farligt långt under de 4 procent väljarstöd som krävs. Ännu finns interna motsättningar om partiledaren Nyamko Sabunis val att lämna samarbetet med S, Miljöpartiet och Centerpartiet för att söka ett borgerligt maktskifte med stöd av SD.

I en självutnämnd mitt finns Centerpartiet och vänsterut finns Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är tre partier som alla vill visa att deras eventuella stöd till en (S)-regering inte är gratis. Vänsterpartiet har fått mersmak av att ha varit med och fällt Stefan Löfven och fått ett papper om hur framtida samarbete med S ska se ut.

Miljöpartiet har höjt tonläget gentemot S efter avhoppet från regeringen men kämpar liksom L för att hålla sig ovan riksdagsspärren.

Centerpartiet vill övertyga om att de inte är en del av Magdalena Anderssons regeringsunderlag och vill inte ingå i samarbeten där V är en part. Det var något de försökte visa genom att rösta ja till Andersson som statsminister men inte stödja hennes budget.

Kan själv

Om Andersson tänkt sig ett regeringsunderlag med MP, V och C har hon en svår uppgift framför sig. Men kanske är tanken att under våren visa att S "kan själv" och satsa på en enpartiregering även efter valet.

Men denna enpartiregering kan få det svårt att få igenom egen politik ett valår som detta då inte bara oppositionen vill avsätta utan då också MP, C och V vill markera avstånd.

För Andersson är partiledardebatten premiär i sammanhanget och ett tillfälle att visa om hon är en svårare match för oppositionen än Stefan Löfven. Hans sju år på posten kantades av kriser som han oftast krånglade sig ur. Men det kostade på och ledde till kritik om att slå knut på sig själv och politiken för att få sitta kvar. Löfvens främsta gåva till S kan vara att han till slut krånglade sig ur jobbet som partiledare och statsminister.

Hemsk början

Starten för Magdalena Andersson som statsminister i november var med de flesta mått mätt hemsk.

Trots den röriga början har Andersson högst förtroendesiffror bland partiledarna och opinionssiffrorna för S har tydligt ökat.

Ministrarna snubblar över varandra i iver att lägga fram förslag som under tiden med Miljöpartiet som regeringspartner verkade sitta långt inne. Inte minst gäller det på området migration samt brott och straff. Lag och ordning har seglat upp som väljarnas viktigaste fråga, enligt en mätning som Ipsos gjort för DN.

Det är ett område där väljarna anser att Moderaterna har bäst politik, och SD vad gäller migration. S har haft svårt att visa på resultat i en tid där skjutningarna fortsätter och gängkriminalitet sprider otrygghet.

Sticka hål på S

Riksdagshuset är fullt av partier som vill sticka hål på S självbild som regeringsdugligt och KU-anmälningarna rasar in.

I flera hjärtefrågor för S finns det inget stöd i riksdagen men eftersom det är valår kan partiet ändå välja att gå fram med förslag om sådant som ändrade regler för friskolor för att markera position för väljarna inför den 11 september.

Men överallt hänger pandemin. Den har tidvis lagt sig som en våt filt över den politiska debatten.

I februari kommer Coronakommissionen med sin slutliga dom över regeringens och samhällets hantering, de tidigare rapporterna har varit starkt kritiska.

Och elpriser, kärnkraft och kostnader för bensin och diesel kan ladda valdebatterna. De kan i och för sig vara glömda för annat när sommaren rullar in. Men skjutningar och gängstrider brukar inte ta lov och kan ta mycket av syret när det, kanske, är dags för en riktig, fysisk politikervecka i Almedalen igen efter midsommar.