Ju Ă€ldre Tobias Svanelid blir, desto bredare blir hans historieintresse. Inte sĂ„ konstigt, eftersom han varje vecka ger sig i kast med ett nytt Ă€mne i âVetenskapsradion historiaâ, programmet han lett i tvĂ„ Ă„rtionden i Sveriges Radio P1. Eller vad sĂ€gs om 1600-talets galna lekar, bombningen av Dresden och backhoppningsbackarnas kulturarv, för att ta nĂ„gra aktuella exempel?
Tobias Svanelid har gjort sitt program nÀrmare 900 gÄnger vid det hÀr laget.
Har du och âVetenskapsradion historiaâ Ă„ldrats i samma takt?
ââJa, det fĂ„r man nog sĂ€ga. Ăven om grĂ€nsen för vad som Ă€r jag och vad som Ă€r programmet Ă€r lite luddig. Som programledare har jag blivit mer personlig de senaste Ă„ren i likhet med mĂ„nga andra pĂ„ P1. Men det Ă€r en balansgĂ„ng. Folk lyssnar ju inte för att lĂ€ra kĂ€nna mig.
NĂ€ra forskningen
För nÄgra veckor sedan fick han reda pÄ att han utsetts till hedersdoktor vid Stockholms universitet, bland annat för att han under tvÄ decennier har medverkat till att en lÄng rad doktorander och seniora forskare fÄtt tillfÀlle att förmedla sin forskning pÄ ett populÀrvetenskapligt sÀtt.
ââDet kĂ€ndes vĂ€ldigt fint att man vĂ€rderar samarbetet mellan en journalistisk redaktion och det forskarna hĂ„ller pĂ„ med. Programmet ska stĂ„ pĂ„ vetenskaplig grund sĂ„ jag kĂ€nner verkligen en tacksamhetsskuld till alla forskare som har varit med.
De i sin tur kanske Àr tacksamma att kunna nÄ ut till allmÀnheten med det de gör?
ââJo, sĂ„ kan det vara. Forskare inom humaniora har i dag begrĂ€nsade möjligheter att nĂ„ utanför akademierna. PĂ„ kultursidorna skriver ju nĂ€stan enbart journalister numera.
TÀnk om Tobias Svanelid skulle ta och bli historiker sjÀlv? MÄnga gÄnger har han stÀllt sig den frÄgan och lika mÄnga gÄnger har svaret blivit nej. Det skulle inte passa hans personlighet.
Han tror det skulle vara svÄrt för honom att behÄlla intresset kring ett begrÀnsat fenomen under flera Är, att skriva en avhandling till exempel. Hellre kasta sig mellan Àmnena som han fÄr göra nu.
ââJag plockar ju russinen ur kakan. Att ringa en professor som vĂ€nligt stĂ€ller upp och svarar pĂ„ mina frĂ„gor â det Ă€r svĂ„rt att slĂ„.
HĂ€ngde sig kvar
FrÄn början hade Tobias Svanelid inte tÀnkt arbeta med historia över huvud taget. Han gick i musikklass och musikgymnasium och tyckte det var kul med körsÄng. Ungdomsdrömmen var att bli operasÄngare.
Den högre musikutbildning han sökte till kom han dock inte in pÄ och i dag tycker han att det var lika bra.
ââMen jag sjunger gĂ€rna i duschen. Och ett Ă„r framförde jag faktiskt âSer du stjĂ€rnan i det blĂ„â i radio pĂ„ julafton.
Det blev journalistutbildning i stÀllet och praktik pÄ vetenskapsradion dÀr han hÀngde sig kvar. NÀr man hösten 1999 skulle dra igÄng nÄgra specialprogram om humanistisk forskning fick Tobias Svanelid uppgiften att planera ett program om historia, ett omrÄde man hade förstÄtt att han var intresserad av.
I uppdraget ingick ocksÄ att hitta en lÀmplig programledare. Och ju mer han letade, desto mer övertygad blev han om att det vore ett perfekt jobb för honom sjÀlv. Det tyckte cheferna ocksÄ, men i början fick han allt ha en bisittare vid sin sida, han var trots allt bara 24 Är.
Rollspel
Tidigare har han ibland funderat pĂ„ om han borde ta ett kliv uppĂ„t i karriĂ€ren, oklart vart, kanske mest för att det Ă€r sĂ„ man âbörâ tĂ€nka. Det har han slutat med.
ââNu har jag svĂ„rt att förestĂ€lla mig ett bĂ€ttre jobb. Att bli chef till exempel lockar mig inte, för jag vill inte sluta vara journalist. SĂ„ om jag fĂ„r vĂ€lja sitter jag nog fortfarande hĂ€r och gör mitt program om ytterligare 20 Ă„r. Och firar 40-Ă„rsjubileum.
NÀr Tobias Svanelid inte jobbar med sitt radioprogram Àgnar han sig gÀrna med liv och lust Ät nÄgot han upptÀckte redan pÄ mellanstadiet och aldrig vÀxte ifrÄn: rollspel.
ââVi Ă€r ett gĂ€ng gamla kompisar som trĂ€ffas och spelar hemma hos varandra. Det Ă€r vĂ€ldigt roligt! NĂ„gon har lĂ€st in sig pĂ„ ett scenario och blir spelledare. Det pĂ„minner lite om att vara programledare pĂ„ radion.