133 dödsfall. Ytterligare 160 dödsfall. 100 nya dödsfall.
De dagliga uppdateringarna om ett ökat antal döda med covid-19 tickar obarmhÀrtigt förbi i medierapporteringen.
Men bakom varje siffra döljer sig en mÀnniska, liksom anhöriga och nÀrstÄende som tvingas leva med sorgen och saknaden.
Emma MÄrtensson i Uppsala miste bÄda sina förÀldrar Mona, 73, och Ronnie, 74, efter covid-19 i somras.
De första sjukdomstecknen kom i juni. Söndagen den 14 kÀnde de sig lite krassliga. De sade inget om feber och hostade inte heller.
Men sedan gick tvĂ„ dagar utan att den alltmer oroliga familjen lyckades fĂ„ tag i förĂ€ldrarna pĂ„ nytt. PĂ„ tisdagen ombads en granne, som hade nyckel, att gĂ„ in i deras lĂ€genhet i Ărebro för att se vad som hĂ€nt.
ââDĂ„ hittade de min pappa nĂ€stan medvetslös pĂ„ golvet i ett av sovrummen, och min mamma död pĂ„ soffan, sĂ€ger Emma MĂ„rtensson.
Tydligt mÀrkt
Ronnie kördes akut med ambulans till sjukhus, dÀr han testade positivt för covid-19 och omedelbart lades in för vÄrd. Monas kropp skickades pÄ rÀttsmedicinsk undersökning. Dödsorsaken faststÀlldes till lunginflammation orsakad av covid-19.
Ronnie överlevde den akuta fasen. Efter att ha vĂ„rdats i ungefĂ€r tvĂ„ veckor pĂ„ Ărebro universitetssjukhus skrevs han ut och fick komma hem.
ââHan var vĂ€ldigt tydligt mĂ€rkt av covid. Han gick med rullator, vilket han aldrig gjort förut. Han var tydligt förvirrad, pĂ„ ett sĂ€tt han inte varit tidigare, berĂ€ttar Emma MĂ„rtensson.
Knappt tre mÄnader senare dör Àven Ronnie i hemmet. Den 13 september hittas han avliden i sin sÀng. Orsaken var en blodpropp i hjÀrtat. Om sjukdomstillstÄndet kan kopplas till coviden Àr oklart.
ââDet kunde ha hĂ€nt att han fĂ„tt den Ă€ndĂ„. Det kommer vi aldrig att fĂ„ veta. Men man vet att covid ökar risken för tromboser, och obduktionen visade ocksĂ„ att hans högra lunga fortfarande var starkt pĂ„verkad med tecken pĂ„ lunginflammation. SĂ„ han hade inte repat sig frĂ„n covid, trots att det dĂ„ gĂ„tt tre mĂ„nader sedan de insjuknade, sĂ€ger Emma.
KĂ€nns overkligt
Hon kan fortfarande inte riktigt förstÄ att sjukdomsförloppet gick sÄ oerhört snabbt, sÀrskilt vad gÀller mamman.
ââTrots att det gĂ„tt ett halvĂ„r sedan mamma dog kĂ€nns det fortfarande helt overkligt. Hur kunde det bli sĂ„hĂ€r?
Vad som hÀnde under de tvÄ dygnen dÄ sjukdomsbilden sÄ drastiskt försÀmrades kommer de anhöriga aldrig att fÄ veta. Ronnie mindes inte och kunde inte berÀtta. Emma MÄrtensson har mÄnga gÄnger frÄgat sig vad som hÀnt om förÀldrarna tidigare förstÄtt hur illa dÀran de var och larmat ambulans.
ââHade de kunnat rĂ€dda mamma dĂ„?
Hon Àr kritisk till den uppmaning som gick ut tidigt i pandemin att personer inte skulle söka vÄrd i onödan.
ââJag tĂ€nkte direkt att det Ă€r jĂ€ttefarligt, för det Ă€r nog helt fel personer som lyssnar. Det Ă€r personer som mina förĂ€ldrar som inte vill ligga andra till last eller vara till besvĂ€r, sĂ€ger Emma MĂ„rtensson.
"HĂ€nder inte oss"
FörÀldrarna var över 70 vilket innebar att de tillhörde en riskgrupp. Pappan hade haft en stroke tidigare, hade högt blodtryck och diabetes, men mamman hade inga andra riskfaktorer Àn Äldern. Hur de fick smittan Àr oklart. De levde inte helt isolerat, men hade kraftigt dragit ner pÄ sina sociala aktiviteter.
ââMin mamma deltog i slĂ€ktforskning, inomhusgolf och allt möjligt. Allt sĂ„dant hade de slutat med. De var inte ute och reste eller Ă„kte kollektivtrafik. Sen envisades de med att sjĂ€lva gĂ„ och handla pĂ„ Ica fortfarande. Jag var kanske naiv som trodde att de skyddade sig tillrĂ€ckligt. Jag tĂ€nkte vĂ€l som alla andra: Det hĂ€nder inte oss, sĂ€ger Emma MĂ„rtensson.
Hon framhÄller att förÀldrarna troligen hade haft mÄnga fina levnadsÄr framför sig om inte covid kommit. Pappan tog trots att han var pensionerad fortfarande uppdrag som konsult inom statistik. Mamman var socialt utÄtriktad, umgicks med grannar, tog lÄnga promenader med Emmas hundar och fann stort nöje i att trÀffa barn och barnbarn.
ââDet kĂ€nns sĂ„ onödigt pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Det Ă€r sĂ„klart alltid en jĂ€ttestor sorg att förlora nĂ„gon man Ă€lskar, men det jag delar med mĂ„nga som förlorat sina Ă€lskade i just covid Ă€r att det kĂ€nns sĂ„ onödigt. Det kĂ€nns som att det hade gĂ„tt att förhindra, sĂ€ger Emma MĂ„rtensson, som Ă€ven Ă€r engagerad i Svenska covidföreningen.
"Rövar bort"
Hon tycker det Àr hemskt att dödssiffrorna avpersonifieras.
ââDet har blivit ett accepterat faktum att si och sĂ„ mĂ„nga dör varje dag. Det ges ocksĂ„ ett intryck av att nĂ€stan alla som dör stĂ„r med ena foten i graven och skulle ha gĂ„tt bort nĂ€rsomhelst i alla fall, att de var klara med sitt liv. SĂ„ var det verkligen inte med mina förĂ€ldrar.
Med jul- och nyÄrshelgerna i antÄgande kÀnns förlusten extra svÄr.
ââAlla kommer vi att fĂ„ fira en annorlunda jul i Ă„r eftersom vi inte kan umgĂ„s som vanligt. Men vi Ă€r mĂ„nga tusen familjer i Sverige som kommer att sakna nĂ€rstĂ„ende som vi hade velat fira med, Ă„tminstone via en dataskĂ€rm.
Efter det ovĂ€ntade dödsfallet bad Emma att fĂ„ se sin mamma, för att kunna ta in det som hĂ€nt och fĂ„ ta farvĂ€l. Men sjukhuset tillĂ€t inte anhöriga att fĂ„ se avlidna i covid-19. Ăven begravningen pĂ„verkades, dĂ€r en stor del av slĂ€kt och bekanta fick ta farvĂ€l via en dataskĂ€rm.
NÀr 2020 nu gÄr mot sitt slut ser Emma MÄrtensson tillbaka pÄ ett smÀrtsamt Är.
ââJag vill att folk ska förstĂ„ att det hĂ€r Ă€r en sjukdom som rövar bort nĂ€rstĂ„ende och Ă€lskade personer som hade kunnat leva lĂ€nge Ă€n. Och att vi alla mĂ„ste göra det vi kan för att minska smittspridningen.