Bristerna i äldreomsorgen – "går åt fel håll"

Många äldre på äldreboenden har inte fått vård och behandling utifrån sina individuella behov under pandemin, konstaterade Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) i en kritisk rapport i tisdags.

Granskningen omfattade regionerna, medan kommuners och privata aktörers ansvar kommer att redovisas under december.

Men redan nu pekar Socialstyrelsen på flera saker som man ser går i fel riktning.

Ett tydligt exempel är personalkontinuiteten inom hemtjänsten, som har blivit allt sämre. Antalet olika anställda en person med hemtjänst i snitt möter har gått från 12 år 2007, till 16 i fjol.

– Det går åt fel håll. Om man träffar olika personer varje gång blir vården sämre, även utan en pandemi. Men om man dessutom har en pandemi kan det ur en smittskyddsaspekt bli väldigt illa, säger Thomas Lindén, enhetschef på Socialstyrelsen.

"Mycket spring"

Den bristande personalkontinuiteten är en konsekvens av att kommunerna dragit ner på äldreboendena, vilket har gjort det svårare för äldre att få plats där, enligt äldreforskare Marta Szebehely.

– Det innebär att de som har hemtjänst i dag har väldigt stora behov. De får ofta hjälp flera gånger om dagen, och då är det svårare att organisera det så att det inte är så många man möter, säger Marta Szebehely, som är professor i socialt arbete vid Stockholms universitet.

Socialstyrelsen pekar också på dålig samordning kring vårdtagare som har insatser från flera olika håll.

– Exempelvis kan en patient i palliativ vård få insatser både från hemtjänsten, hemsjukvården, ett palliativt team och någon från kirurgkliniken, som kommer ut. Samordnar man inte det blir det väldigt mycket spring, säger Thomas Lindén.

Att viss äldreomsorgspersonal har bristande utbildning i hygienrutiner blev uppenbart under pandemin, men var något som Socialstyrelsen kände till sedan tidigare.

– Det var dåligt redan förra året. Men när vi får en pandemi trycktestas ju det här systemet och då får det plötsligt större konsekvenser.

Få sjuksköterskor

I sammanhanget spelar det sannolikt också roll att Sverige har förhållandevis få sjuksköterskor på äldreboenden jämfört med exempelvis Norge, enligt Marta Szebehely.

– Eftersom alla som jobbar inom äldreomsorgen inte har grundläggande kompetens om hur man hanterar smitta är det väldigt viktigt att det finns sjuksköterska och arbetsledning på plats, säger hon.

Marta Szebehely pekar också på att var femte som jobbar inom den kommunala äldreomsorgen är timanställd.

– Den siffran ligger väldigt högt och innebär inte bara att fler personer är inblandade, utan det kan också vara så att den timanställda jobbar på flera olika enheter för att tjäna ihop tillräckligt, vilket också ökar risken för smittspridning, säger hon.

Både hon och Thomas Lindén anser att bristerna ofta har sin grund i ekonomiska åtstramningar.

– Tråkigt nog kokar det ofta ner till en fråga om vem som ska betala vad, än vad som är bäst för patienterna, säger Lindén.

"Går inte att svälta"

Det som var viktiga kvalitetsfaktorer innan pandemin är fortfarande viktiga kvalitetsfaktorer, men följderna om det brister har blivit allvarligare, säger Thomas Lindén.

– Om det har gått bra eller dåligt under pandemin har mer att göra med vad man har gjort innan pandemin, än de beslut man har fattat under pandemin, säger han.

TT: Vems ansvar är det att bristerna inte åtgärdas, och i vissa fall till och med går åt fel håll?

– Dels är det vårdgivarens. Det är klart att det är en svår uppgift att hålla ekonomin i en kommun, men patientsäkerheten måste alltid komma först, säger Thomas Lindén.

Marta Szebehely betonar att äldreomsorgen haft låg status och fått mindre resurser i många år.

– Man kan inte förvänta sig att om man svälter en verksamhet ska den klara av en kris på ett jättebra sätt.