Vendela och hennes sambo Fritjof hade precis börjat återfå hoppet om att hitta sin försvunna katt Viggo när Vendela fick ett telefonsamtal. Nyheten om Viggos död slog henne så hårt att hon inte ens registrerade vem det var som ringde.
– Aj, det gjorde ont att få nyheten, berättar Vendela.
Efter att ha gått igenom gps-signaler och bitar av information tror Vendela att Viggo hamnade i vattnet och, istället för att simma mot land, försökte simma tillbaka till båten. Idag känner Vendela sig skyldig och ansvarig för vad som hände.
– Till slut är det ändå jag som har det sista ansvaret, säger hon.
Händelsen har varit extremt stressande för henne. Vendela berättar om hur hon planerade att åka upp till Västervik på helgerna för att leta efter katten.
Att ha förlorat sin katt känns förfärligt, men med erfarenhet kommer kunskap:
– Jag tipsar om att använda spårare på katten och att alltid ha uppsikt över dem. På natten går det inte att höra eller se vad de gör, men om dagarna har man bättre uppsikt, säger Vendela.
Trots denna erfarenhet tycker Vendela fortfarande om Västervik, och hon har fått stort stöd från Facebook-grupperna hon är med i.
– Det har varit folk som varit ute och letat både dagar och nätter, och nu är det folk som skriver tips om hur man kan bearbeta sorgen. Vi hade inte klarat det här själva, berättar Vendela.