Knopar är garanterat en sak som många människor förknippar med scouter. Med all rätt, visar det sig, när vi besöker scoutlägret i Hummelstad, där lägerdeltagarna nästan allihop sitter böjda över diverse knopar.
De yngre barnen är sysselsatta med att knyta makramé, under ledning av Alf Thellman, som vänligt och tålmodigt guidar dem i knoparnas värld.
– Makramé är faktiskt råbandsknopar, som läggs runt två andra snören, säger han och visar ett band som lägrets yngsta deltagare håller på med.
Det är Måns Mansnérus Thellman, nio år.
Har du varit scout länge?
– Nej, men jag är väldigt bra på det, svarar han snabbt.
Aktiviteterna är roligast. Förra året paddlade de kanot och den här gången har de bland annat tillverkat flottar, som flöt riktigt bra.
Lägret har pågått i fyra dagar. Den första dagen ägnades åt att resa militärtältet, som de sover i.
– Sedan öppnade kiosken. Där finns det godis, glass och chips, upplyser Måns.
Badat har de förstås också gjort i värmen. Och nu är det alltså knopar som gäller. Ett stycke bort håller några äldre grabbar på och sätter ihop en katapult.
– Vi bygger allt möjligt, säger Hannes Degerman från Hummelstad.
Han har byggt en kapapult även tidigare, på en jamboree i Skåne 2017. Den sköt de ärtpåsar med. Vad det blir den här gången, vet han inte än.
Linus Moberg, 18 år, från Västervik, är med i Marsbäckens scoutkår, som Hummelstad samarbetar med. Han har varit scout halva livet.
– Det kom en "scoutmänniska" på besök i skolan när jag gick i tvåan. När jag kom hem, sa jag att jag ville bli scout. Sedan har jag stannat kvar för att jag har fått mycket kompisar. Läger är jätteroligt, säger han.
Alina Mansnérus Thellman har inte fyllt åtta år än, som är gränsen för att bli scout. Hon längtar.
– Det verkar roligt att få tälta och göra en massa saker. Jag tycker om att pyssla med pinnar och snören. Jag gillar också att såga, säger hon.
Alf Thellman förstår att det kan vara jobbigt att vänta, men han tror inte att det är bra att börja för tidigt, om det ska bli roligt. Själv var han nästan tolv år, när han åkte på sitt första scoutläger. Det är 60 år sedan nu. Han minns hur nervös han var.
– Hade mor och far sagt på morgonen att "du behöver inte åka med", så hade jag stannat hemma.
Så pirrigt var det. Han var inte van vid att åka bort, och det här var ett stort läger i Norge. Men han åkte, och han blev inte avskräckt.