Allan Halvarsson och Jan Andersson bär ved till kolmilan.
Det krävs ganska många timmar av hårt slit för att bygga upp och sedan sköta en kolmila enligt konstens alla regler. Ändå finns det ett 15-tal personer som frivilligt gör detta år efter år.
En del av förklaringen kan man nog hitta i de gemensamma fikastunderna, som är minst lika viktiga som själva arbetet.
– Det är ju en social grej. Det är mycket kamratskapen som driver en, och att man jobbar tillsammans, säger Karl-Åke "Kåke" Bäckmark, en av de frivilliga.
Stefan Kling, som sitter bredvid Kåke vid bordet, nämner ytterligare en anledning:
– Att kunskapen finns kvar. Hur man gör. Annars försvinner det ju, säger han.
Det här blir den tionde kolmilan. Det gör att folk nästan räknar med att det ska bli en ny mila varje år. De frågar efter den. Och de vill ha grillkol.
Om allt går som man hoppas i kamratföreningen Hulthorva såg, och milan uppför sig som den ska, blir det nämligen ganska många säckar med grillkol att sälja så småningom.
Karl-Åke "Kåke" Bäckmark säger att många frågar om det blir någon mila.
Planen är att milan ska tändas i mitten på oktober. Sedan måste den vaktas och skötas om i ungefär tio dagar, dag som natt, så länge som processen pågår.
Förra året blev det ingen mila, på grund av pandemin. Nu blir det en, men arrangörerna är ändå lite försiktiga och har inte planerat in några kulturella aktiviteter runt milan den här gången, som det brukar vara.
Varje mila ska ha ett namn, ett kvinnonamn. Den här milan får namnet Anja, efter Anja Svensson på Lörstad i Blackstad.
Mycket har gjorts, men mycket är kvar att göra på årets kolmila.