Vidsträckta åkerlandskap, lummiga skogar och små slingriga vägar. Från Hulta gård, en bit utanför Edsbruk, ser man ut över en småländsk sommaridyll – och det är inte svårt att förstå varför familjen Dimpker fastnade för just den här byn för sisådär 20 år sedan. Familjen bodde då i Stockholm, där Marie jobbade som operasångerska och maken var företagare. På Hulta gård spenderade de somrarna – men fäste sig allt mer vid både trakten och den charmiga 1800-talsvillan med sina kakelugnar och knarrande golvplankor.
– Vi blev lite bortskämda här, av lugnet och vyerna. Vi sa till varandra "herregud, man kanske skulle flytta hit?", berättar Marie Dimpker.
Och så blev det. Marie fick jobb som kantor i Svenska kyrkan, och har genom åren blivit en omtyckt profil i bygden. Barnen har gått i mammas fotspår och satsar på sång och musik. Många känner säkert igen bröderna Adam och Martin Dimpker, ”Dimpker Brothers”, som gjort sig kända med sin blandning av folkpop, blues och rock.
Det senaste året har de numera vuxna barnen återvänt till hembygden, och bor hemma på gården.
– De har rest runt en del, men så plötsligt landar alla här hemma igen. De är väldigt hemkära, konstaterar Marie med ett leende.
Hon tycker att det känns härligt att ha hela familjen samlad igen, och trivs både i Hulta och på sitt jobb i Valdemarsvik. Samtidigt har hon den senaste tiden börjat längta efter att förverkliga en gammal dröm om att jobba och bo utomlands – göra något helt nytt, tillsammans med maken som numera är sjukpensionär. Tidigare hade tajmingen inte varit den rätta, men nu fanns inga hinder för att göra slag i saken.
Runt nyårshelgen uppmuntrade en av sönerna henne att se om det fanns några tjänster i Svenska kyrkan utomlands – och just då råkade flera lediga tjänster i utlandskyrkan vara utlysta. Ansökningstiden höll på att gå ut, så det blev plötsligt bråttom att söka. Marie bestämde sig för att skicka iväg en ansökan.
Till sin stora glädje fick hon jobbet.
– Jag blev jätte-jätteglad! Jag fick till och med förmånen att välja vilken av tjänsterna jag ville ha.
Valet föll på en kantorstjänst i den lilla staden Canges utanför Nice i Frankrike, där det bor många svenskar. Varken Marie eller maken Björn känner någon där, men Marie talar lite franska och har alltid gillat Frankrike. Under våren åkte de ner för att besöka Canges, och känna efter om de kunde trivas här.
Allt kändes bra – så Marie tackade ja till jobberbjudandet.
– Det känns jättespännande att göra en nystart. Prata franska, handla i den lokala matbutiken och göra turer i trakten och längs Rivieran. Jag tror att många av våra vänner kommer att åka ner och hälsa på oss, det är lätt att ta sig till Nice.
Samtidigt känns det förstås vemodigt att lämna hemmet i Hulta och – inte minst – kollegor, körmedlemmar och vänner.
– Jag kommer sakna familjen och vännerna och jag kommer att sakna den friska, fräscha naturen i Sverige. Kanske kommer jag också att sakna lugnet, säger Marie.
Huset tar barnen över så länge.
– Alla tre barnen, yngsta sonens flickvän och en kompis till dem kommer att bo här.
I slutet av augusti går flyget till Frankrike och det nya livet. Anställningskontraktet är på fem år, och Marie räknar med att det är så länge de kommer att bo i Frankrike (även om somrarna kommer att spenderas hemma i Hulta).
– Det känns nästan lite overkligt.