Det var i augusti 2017 som makarna Marie och Björn Dimpkers flyttlass gick från Hulta, Edsbruk, till Frankrike. Marie Dimpker som då arbetade som kantor i Valdemarsviks församling, och dessförinnan i Norra Tjust, hade sökt och fått tjänst i Svenska kyrkans församling i staden Cagnes-sur-Mer som ligger ett par mil från Nice på Franska Rivieran.

Den första tiden på det nya arbetet var hektiskt med ett fullspäckat schema från dag ett.

– Prästen, som också var ny, och jag dök direkt in i allting. Det var mängder av bröllop och jag fick snabbt lära mig de olika orglarna och hur allt runtomkring fungerade, säger Marie Dimpker när vi når henne via telefon.

Artikelbild

| Marie Dimpker arbetade som operasångerska i Stockholm, som kantor i Norra Tjust och Valdemarsviks församling. Nu är hon kantor i franska staden Cagnes-sur-Mer.

Det första bröllopet var stort, pampigt och hölls i Monaco. Följande var litet och gemytligt med ceremonin i en villaträdgård. Sedan rullade det på i snabb takt i två månaders tid.

– När vi rott iland det sista bröllopet kunde vi pusta ut. Vid andra bröllopssäsongen var vi betydligt bättre förberedda.

Marie står just nu inför nya säsonger, en på våren och en på hösten.

– Det är många svenskar och norrmän som kommer hit och vill gifta sig. Men en viktig sak att komma ihåg är att man måste ha gift sig borgerligt först. Rent formellt måste det vara så eftersom svenska präster enligt fransk lag inte har vigselrätt här. Ceremonin vi utför är en välsignelse av äktenskapet.

Artikelbild

| Svenska ungdomar från närliggande universitet deltar gärna i luciafirande. Här är det lucian Moa Gustavsson med tärnor, i samband med nobelföreläsningsrna i Nice.

Församlingen i Cagnes-sur-Mer äger en fastighet med ett hus, Villa Ingeborg, och på tomten finns ett litet kapell. Marie är engagerad i mässorna på söndagar, i att leda körer och onsdagarnas barnverksamhet.

– Det är lite av ett svenskt centrum här i Cagnes. Vi samarbetar med svenskarna i Rivieraklubben och Svenska skolan. Genom sångerna håller barnen igång språket.

Artikelbild

Marie berättar att luciafirandet är något exotiskt för fransmännen. Hon har lyckats få svenska ungdomar från närliggande universitet att träna inför och delta i luciatågen.

– Förra året lånade vi en kyrka av Katolska församlingen, borgmästaren krönte lucian och vi hade fackeltåg. Det blev omskrivet i pressen här nere. Det känns kul att vi kan bjuda på det speciella som vi har i Sverige. Ungdomarna var så duktiga och sjöng flerstämmigt.

En fransk tradition som Marie och hennes körer har deltagit i är Cagnes blomsterfest då den gamla stadsdelen dekoreras med blommor.

– Vi blev inbjudna att vara med och det var häftigt att sjunga inför en massa fransmän. Det är kul att komma in i det franska samhället.

De svenska traditionerna är dock väldigt starka och vid de olika sammankomsterna i församlingen är det den svenska musiken och sångerna som dominerar. Även maten minner om hemlandet.

– Ja, kanelbullar är viktigt. Vi ordnar jul- och vårbasarer, för att samla in pengar till kyrkan, då körs det ner svensk mat som sill, knäckebröd och kaviar.

Att bo och leva i ett annat land har gått bra tycker Marie. I början var det lite knepigt med det praktiska, att beställa elabonnemang till exempel. Marie kunde lite franska innan hon reste ner.

– Nu flyter det på. En körmedlem och jag träffas och konverserar. Han rättar mig lite lagom mycket, vilket känns bra.

Kontraktet i Cagnes-sur-Mer är på fem år.

– Jag trivs väldigt bra och planerar att stanna tiden ut, säger Marie Dimpker.