Det var Synskadades förening i Västervik som hade bjudit hit föreningens ordförande Siv Nordqvist och volontären Jan-Erik Åström för att berätta om hur Resurspoolen fungerar i den praktiska vardagen. De synskadade skulle gärna se att en liknande verksamhet kunde byggas upp i Västervik. Ledsagning är en ständig källa till bekymmer för de som inte ser så bra.
– Om jag skulle gå in ensam i en affär skulle jag rasa ner allt, säger Britt-Marie Törngren nyligen omvald till ordförande för de synskadade i Västervik.
Även om det i dag finns en mängd apparater som kan göra livet mindre ansträngande för synskadade så funkar det inte alltid – att ensam ge sig ut i trafiken kan vara lika farligt som att spela rysk roulette...
Resurspoolen i Linköping bildades 1994. Den bygger helt på ideellt arbete. I dag finns mellan 60 och 70 volontärer runt om i Linköping. Poolen har ett kansli eller kontor på biblioteket i centrum och en rad samlingspunkter runt om i kommunen.
– Vi är ett komplement till den hjälp man får från kommunen, berättar Siv Nordqvist.
Men Resurspoolen vänder sig inte specifikt till synskadade. De vänder sig i princip till alla; äldre som bor hemma eller i servicehus, ensamstående föräldrar och andra som av en eller annan anledning söker sociala kontakter.
– Vi försöker sätta lite guldkant på andras tillvaro, säger Siv Nordqvist.
Det kan handla om saker som att gå ut och fika tillsammans med någon ensam, bio- och teaterbesök eller följa med och handla.
– Härom året när LHC (Linköpings ishockeylag) var som mest i ropet tog en dam kontakt med oss och berättade att hon aldrig varit på en ishockeymatch och att hon gärna skulle vilja göra det. Det kunde vi ordna så att hon fick, berättar Siv Nordqvist.
Volontärerna är helt oavlönade och får endast ersättning för resor till och från besöken. Det är omsorgsnämnden i Linköping som skjuter till större delen av föreningens medel.
– Vi får ungefär 90 procent av våra pengar från kommunen, säger Siv Nordqvist.
Resurspoolen skiljer på akuta uppdrag och mer kontinuerliga. I det första fallet handlar de om att rycka ut med kort varsel; följa med någon till läkare, tandläkare eller post och bank. De mer kontinuerliga handlar om att man återkommer ofta till en och samma person för till exempel promenader eller bara "vara social".