Minnena från skalvet som mätte 7,8 på Richterskalan är förstås påtagliga hos Erik Wallmark. Men också upplevelsen av hur ett redan fattigt folk öppnade sina armar för att hjälpa båda landsmän och utlänningar mitt i en av landets absolut värsta humanitära katastrofer.
Vid det första skalvet, runt tolvtiden den 25 april, befann sig Erik Wallmark i huvudsten Katmandou. Plötsligt började marken att skaka och människor skrek runtom honom i panik.
– Det kändes ungefär som att vara inuti en torktumlare, allt skakade och gungade. Efter själva skalvet fortsatte marken att gunga sakta, som att man stod på ett isflak eller som man tänka sig att en båt gungar. Det var riktigt läskigt.
Erik, som tagit tjänstledigt från jobbet som psykolog i Västervik, bodde i Nepal för att studera buddhism. När de första skalven skakade jorden befann han sig ihop med flera hundra andra personer vid ett kloster. Där blev han kvar till sen eftermiddag tillsammans med de andra som också fruktande för sina liv.
– Det kom efterskalv hela tiden, folk fick såklart panik och jag var livrädd själv också. Nepaleserna är ju på något sätt vana vid mindre jordskalv, men det här, att det liksom inte tog slut var något helt nytt för dem också, berättar han.
Flera stora efterskalv bidrog till förödelsen och jordbävningen kändes också i New Delhi i Indien och flera andra omkringliggande länder.
– Det var verkligen med dubbla känslor jag reste därifrån. På ett sätt kände jag mig som en svikare, att det var självklart att stanna kvar och hjälpa till. Men på ett annat plan var jag väldigt glad att kunna åka hem och jag känner mig väldigt lyckligt lottad på det sättet. Därför känns det bra att kunna göra något mer för att hjälpa till, säger han och syftar på hjälporganisationen som han nu är en av drivkrafterna bakom.
Organisationen har fått namnet Direct Aid Nepal. Pengarna som samlas in kommer att gå direkt till katastrofdrabbade – det råder enorm brist på rent vatten, mat, tak över huvudet och livsnödvändiga mediciner.
I september åker Erik tillbaka. Den här gången för att hjälpa nödställda.
– Jag kommer att fortsätta mina studier men eftersom jag är psykolog kommer jag också att volontärarbeta. Det som är bra med just den här insamlingen är att vi själva finns på plats och kan se till att pengarna hamnar där de verkligen behövs som bäst. Det kommer inte att finnas några mellanhänder alls, utan man ska vara säker på att hjälpen kommer till dem som behöver den bäst.
Pengarna kommer bland annat att gå till uppbyggnaden av ett barnhem. På http://www.directaidnepal.org/ finns fler uppgifter.
martina.lingefjord@vt.se