Solen och den blåa himlen leder tankarna till vilken skön sommardag som helst. Men termometern avslöjar snabbt att det är vinter. I luften ute är det några ynka plusgrader, men segelbåten Chantalle – en Farr 50 – guppar alltjämt i vattnet. Just eftersom det sällan fryser till is längs södra Sveriges kuster har Helsingborg blivit parets bostadsort under vinterhalvåret. Att söka sig söderut, till sommarvärme i Västindien eller Kanarieöarna, lockar dem inte ett skvatt.
– Ett år var vi på väg till Kanarieöarna. Men när vi var söder om England tänkte vi "det här är inget att ha, Sverige är bäst" och vände norrut igen, berättar Ingmar.
För ungefär tio år sedan trappade de ned arbetet med sina företag och bosatte sig på sin nyinköpta båt. Aldrig har de ångrat det lite annorlunda året runt-boendet. Inte ens när det blåste orkanvindar i fjol och båten studsade tätt på kajkanten.
– Efter något dygn är det ju över igen. Vi lider med båten som knakar och har sig, men vi känner oss aldrig rädda. Att bo på båten har vi aldrig ångrat ett dugg. Vi har ju allt här, säger Ingmar.
– Vi kan lossa tamparna när som helst och åka vart vi vill. Det är ett så enkelt liv, utan en massa onödiga prylar, säger Elisabeth.
Många skutor har passerat revy hos makarna Carlsson. Genom åren har båtarna vuxit sig både större och bättre. Det som var minus i förra segelbåten har rättats till i den nya. Numera vet de precis hur en båt ska vara inrättad för att bli så praktisk och trivsam som möjligt.
– 98 procent av den här inredningen har vi grejat med själva. Det handlar om att kompromissa och bygga in så mycket som möjligt.
Från den rejäla soffgruppen är sikten fri ut genom fönster som vetter i alla väderstreck. Men också mot köket, salongen, matsalen och flera sovrum. I tv-rummet är det överraskande högt i tak.
– Ja, tre meter i takhöjd är inte så dåligt på en båt. Det har varit viktigt för oss att få in mycket dagsljus så att det inte blir någon källarkänsla.
En röd tråd i planlösningen är att kopiera ett vanligt hem – men göra det i miniformat. Några kojplatser har fått stryka på foten till förmån för något som de kan kalla för "öppen planlösning". Och badrummet i sovrummet fick bli lite mindre för att kunna rymma en större säng.
– Att sova skönt är ju värt fantastiskt mycket. Här ligger jag och kikar ut genom takfönstret på morgonen. Är det soligt väder eller kan jag sova vidare? säger Elisabeth.
Tv:n är laddad med 118 kanaler. I varsin soffa kan de bre ut sig i och fajtas om fjärrisen. Bakom soffan på Elisabeths sida finns det lilla skeppsbiblioteket med skönlitteratur och korsordstidningar. Vid Ingmars soffa ligger en bunt tidskrifter om segling.
– När jag lutar mig tillbaka förvandlas frukostplatsen till en tv-hörna. Praktiskt, säger Elisabeth.
I alla skrymslen finns bara det mest nödvändiga. Här finns ingen plats för finklänningar eller kostymer, skidutrustning och finporslin, eller annat som brukar ta plats i våra hem. Ett köksskåp i båten fyller funktion som skafferi, elcentral, potatiskällare och städskrubb på samma gång.
"The captain's word is law" och "Whisky time aboard daily 7.00 to 6.59" står det på mässingsskyltar gömda bakom en skåplucka.
– Ja, någonstans vi fick vi ju lova att hänga upp de där presenterna, skrattar Elisabeth.
Hälsan får avgöra hur länge de ska bo kvar på båten, säger Ingmar. Han drömmer om nya båtar. Nu försöker han övertyga hustrun om att satsa på en katamaran. Den skulle kunna köra snabbare och ge paret lite större bostadsyta på det böljande blå.
– Han lockar med att vi skulle kunna få plats med ett helt Ikeakök då. Man ska aldrig säga aldrig när det gäller oss och båtar, säger hon.
Båda tycks njuta av båtlivet lika mycket. Och just det tror de är en förutsättning för att tillvaron på båten ska fungera året runt.
– Ända sedan jag var ung har båtar varit min stora hobby. När vi träffades på 1970-talet hängde Elisabeth på och nu jobbar hon lika mycket med båten som jag. Det går inte att gubben driver en idé om det här livet på egen hand.
När isen lättar utanför Västervik seglar de tillbaka till ostkusten igen. Mycket ska till för att de ska flytta in i sitt hus och överge båten.
– Där är det inte ett dugg hemtrevligt. Det känns inte som hemma, så fort vi är där längtar jag tillbaka till båten, säger Elisabeth.
– Men det är bra att huset som backup. Vi kallar det ålderdomshemmet. Om någon skulle bryta benet kan det bli svårt att bo så här, säger Ingmar.