En ny rapport från BRÅ (Brottsförebyggande rådet) visar att andelen anmälningar kring främlingsfientliga hatbrott har minskat med fem procentenheter de senaste fem åren. Samma sak gäller för hatbrott kring sexuell läggning. Samtidigt har anmälningarna kring hatbrott som handlar om religion ökat. De islamofobiska brotten har ökat med tre procent. Samma siffra för antiromska brott ligger på två procentenheter.
– Det kan bero på saker som händer i omvärlden, som gör att minoritetsgrupper blir mer benägna att anmäla brott, säger Ulf Björkman, på underrättelsetjänsten i Kalmar län
Skånepolisens register över romer kan vara en händelse som bidragit till att fler anmäler antiromska brott.
De flesta hatbrotten sker visserligen i Stockholms län, men enligt BRÅ går det ändå inte att säga att hatbrott är en brottslighet som främst förekommer i storstadslänen. Näst efter Stockholm sker flest hatbrott i Södermanlands, Västmanlands, Kronobergs, Skånes och Jönköpings län. I Kalmar län gjorde omkring 50 anmälningar per 100 000 invånare under 2014, vilket är fler än i Östergötlands län.
För ungefär 7 år sedan fanns en relativt hög frekvens av brott med främlingsfientliga motiv i Västervik, vilket delvis har ett samband med att den svenska motståndsrörelsen då var aktiv i länets norra delar.
– Det känns väldigt långt borta nu, säger Ulf Björkman.
Men mörkertalet kring hatbrott kan vara stort. Dels för att det är vanligt att brotten inte anmäls. När det gäller homofobiska brott kan det, enligt BRÅ, handla om personer som inte är öppna med sin sexuella läggning och därför undviker att anmäla brottet. Vid rasistiska hatbrott kan det finnas rädsla för att bli identifierad som en person utan uppehållstillstånd.
Men mörkertalet beror också på att det kan vara svårt för polisen att avgöra om det är ett hatbrott eller inte. I vissa lägen hittar polisen tecken som tyder på att det är ett hatbrott, men många gånger är det dolt.
– Och det kan vara känsligt att fråga om en persons religiösa åskådning, sexuella läggning eller politiska ståndpunkt.
Därför bygger det mycket på att brottsoffret själv berättar saker.
– Det är väldigt bra om polisen frågar brottsoffret varför denne själv tror sig ha blivit utsatt för brottet.
För att förbättra arbetet med att identifiera och klara upp hatbrott har polisen en person i varje polisområde som är öronmärkt för att arbeta med hatbrott.