En stor skara människor från Västerviks kommun, men också från andra orter i Sverige, och även från Tyskland hade tagit sig till Hantverksmarknaden.
Ett femtontal utställare både sålde och visade sina hantverksmetoder.
Julia Johansson satt och spann ull ett stenkast från Västerviks museum. Denna färdighet har hon lärt sig av sin mor.
– Det här är ett hantverk som ska bevaras, det är inte många som kan detta i dag.
Är det många som stannar till och är nyfikna på ditt hantverkskunnande?
– Ja, framförallt unga som undrar vad jag gör, och många äldre som minns sin egen barndom då man spann hemmavid.
Hon berättar även att ull i dag är en bristvara, och att många som har får slänger yllet när djuret slaktas eftersom de sällan får det sålt.
Ljuva toner sprider sig över området. Det är Hans Johansson som spelar dragspel. Fast det är nog inte många som känner igen honom vid det namnet. Han är mer känd som Hans Skogstorparn.
– Jag är 71 år och gör det här för att glädja människor. Man gör så gott man kan, livet är så pass kort. Nu ska jag spela Där rosor aldrig dör, säger han och tar ton medan människorna på plats vaggar fram i lugn takt.
Stämningen är på topp både bland besökarna och utställarna. De flesta är överens om att onsdagens mulna väder var perfekt marknadsväder. Hade det varit sol hade nog många återigen tagit sin kos till Skanvik eller någon annan trevlig badplats.
Anne Håvestam på Västerviks museum berättar att hon och kollegorna kom på idén med hantverksmässan lite hastigt.
– Vi har julmarknaden och det är trevligt. Det här kändes bra nu när inte så mycket annat är på gång. Det är lite lagom och allt är gediget hantverk, inget krimskrams.