Jörgen Ekelund, Maja och Helene Nilsson år tillbaka, hemma på Hendelöp. Nu är de en av ett 40-tal åretrunt-boende familjer här.
Efter tolv år på Rådhusgatan i Västervik återvände Helene Nilsson till ön med sin Jörgen. Här växte hon upp, till hon var 15 år.
Då var hon enda barnet här ute, dotter till ålfiskaren Rolf som är 93 år nu och bor kvar här.
– Det var inte alltid så kul, men jag fick lära mig allt av mina föräldrar. Nu vill jag ge våra sju barnbarn den möjligheten att vara här ute, trots att vi bara har två och ett halvt rum, berättar hon.
Jörgen uppskattar stillheten och har inte ångrat flytten ut hit i snökaoset i december förra året.
– När vinden är rätt kan man känna doften av tång och salt.
På Skärgårdens dag kom tusentals besökare till Händelöp, en kontrast till vintern när det enda som hörs är Rolfs traktor.
Från och med i år är det Bysamfälligheten som sköter årets händelse på ön. Ett 50-tal utställare fanns längd byvägen och de mindre stråken ned till hamnen.
Honung, träslöjd, vetekuddar, hembakt och strömmingsburgare förstås.
Johan Tinelius hade täckt en husgavel med inramade foton från Händelöp, i färg och svartvitt.
– Morfar föddes på ön och vi har en sommarstuga här. Jag brinner för ön och naturen. Det är tolfte året jag ställer ut, berättade han.
Vilket motiv säljer bäst?
– Märkligt nog dieselpumpen som försvann för fem-sex år sedan. Det är något symboliskt med den bilden.
Ditt favoritmotiv?
– Bron. Jag kan leka med perspektivet och olika tidpunkter.
Johan Tinselius har dokumenterat ön på stora foton.
En bit ifrån kunde Gunnar Bengtsson, 88 år, berätta om ön hur kvinnorna befriades när bron kom 1962.
– Kvinnorna rodde förr in till Västervik för att sälja fisken. När de större båtarna kom i början av 1900-talet vågade de inte köra de motorerna. Det gjorde männen istället och kvinnorna blev isolerade på ön. Därför förändrade bron allt och därför är den här ön levande, till skillnad mot öarna runt omkring med bara någon enstaka bofast, berättade den före detta kommendörkaptenen av första graden.
Eva Loström är Skärgårdsdagens projektledare. Hon gläds över intresset för ön och att Stefan Eriksson sammanställer en ordbok med öns egna ord och dialekt.
– Det finns ord som har en helt annan betydelse här. Som; han plundrar med traktorn. Det betyder att han pysslar och donar med traktorn, säger Eva.
Mer sorgsen är hon över att det inte längre finns strömming i sjön som räcker till burgarna på Skärgårdsdagen.
– Det är tragiskt, en stor sorg. Förr rökte vi fisk som vi tog upp här. Vad ska vi göra?
Strömmingsburgaren, ett måste på Skärgårdens dag i Händelöp.
Durspelssmederna från Ankarsrumu nderhöll med musik.
Gunnar Bengtsson levde sina första 19 år på ön och har mycket att berätta om utvecklingen.
Mor och dotter. Ulla och Eva Loström med sitt Källudden i bakgrunden.
Båtarna är omtyckta smycken i hamnen.
Full rulle i strömmingsbaren.
Vägvisare för besökarna.
Stekborden var fulla och doften förförande.
Christina Stark och Lena Rundberg kämpar mot Malignt melanom med sitt "Himmlen är överskattad".
Eva Loström med barnbarnen Alice och Emma Tinelius.
Vackraste skylten på Skärgårdens dag.
Johan Tinelius med bilden på fiskebodarna bortom all räddning.