19 år gammal flyttade Stig-Åke från Virserum till Stockholm för att läsa på socialhögskolan. Två år senare gick han med i RFSL – Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter.

– RFSL såg väldigt annorlunda ut då jämfört med idag. Då ägnade man sig åt social verksamhet men en sexualpolitisk agenda saknades, berättar Stig-Åke Pettersson.

Stig-Åke som var politiskt intresserad sammanslöt sig snart med andra likasinnade och en förändringsprocess drevs på vilket ledde till en ny struktur med fokus på sexualpolitik.

Artikelbild

| Stig-Åke framför pressbyråkiosken i Virserum, som han varit med och skrivit en bok om.

– Man måste komma ihåg att det var ett helt annorlunda klimat på 70-talet. Homosexualitet var sjukdomsklassat fram till 1979. Det fanns inget diskrimineringsskydd, berättar han.

På 80-talet drabbades Sverige av aidsepidemin.

– Det var besvärligt, det blev stopp i reformtakten. Framförallt var det mycket fördomar, man pratade om bögpesten. Men vi gav inte upp, man fick anpassa sig. Det är inte så att jag önskade epidemin och de negativa effekterna av den men samtidigt påverkade det utvecklingen på ett positivt sätt. Nu pratar vi om hbtq men man ska komma ihåg att det är ett ganska sentida begrepp. När det pratades om aidsepidemin så pratade man om homosexuella. När vi anordnade den första homosexuella frigörelsedagen 1977 var det viktigt för oss att man skulle tvingas ta ordet homosexuell i sin mun. På så vis kan jag tycka att det här med hbtq är lite tråkigt för man använder det utan att det blir så kontroversiellt. Ordet homosexuell är fortfarande kontroversiellt för många, berättar Stig-Åke.

Redan på 70-talet arbetade Stig-Åke med asylsökande flyktingar. Tanken var att avsluta arbetet för RFSL för fem år sedan men än idag fortsätter han, främst som juridiskt ombud:

Artikelbild

| Stig-Åke hjälpte till med att ordna det första Pride-firandet i Moldaviens huvudstad Chișinău för 12 år sedan. I maj i år fick han motta ett hederspris för hans insats. "Man strävar inte efter priser, men det är ett roligt kvitto på att man gjort något bra."

– Formellt sett anses hbtq vara ett flyktingskäl, det har det gjort sedan 70-talet. Men det har blivit mycket svårare för hbtq-personer att få asyl därför att Migrationsverket ifrågasätter personens läggning då den inte har kunnat berätta om sina tankar och känslor när de förstod att de var hbtq, säger Stig-Åke.

Han har alltid varit intresserad av historia, redan som ung samlade han på tidningsurklipp. Nu har han hunnit skriva böcker och hållit föredrag om bygdens historia.

– Mycket av mitt intresse har handlat om järnvägar, inte bara smalspåret utan alla järnvägar i Kalmar län. Numera är det allt om Virserum som intresserar mig.

– Det är roligt att komma hit, många känner igen mig nu. En del hör av sig och berättar saker, jag lär mig mycket som man inte hittar i arkiv, säger han.

Intresset för klassisk musik föddes redan på realskolan i Virserum, operaintresset kom senare:

– Sista året på gymnasiet i Kalmar kom operan på gästspel med Mozarts Figaros bröllop, efter det föll jag. När jag flyttade till Stockholm så bodde jag nästan på operan.

Operaintresset håller i sig än idag, varje år går han igenom programmen hos Europas operahus och bokar in resor.

– Jag försöker hitta operor som man hört talas om men aldrig hört eller sådana som man aldrig hört talas om. Sen tar jag en sväng i några dagar till något operahus.

Passionen för opera går inte att ta miste på när Stig-Åke Pettersson berättar om en lång tågluff i Europa där han lyckades se 66 operor på 60 dagar.

– Jag tror att just den här blandningen är väldigt bra; flyktingfrågor, hembygdsforskning och opera. Det är en bra mix. Att bara sitta med flyktingfrågor eller bara med hembygdsforskning skulle kännas lite enahanda.