Rebecca har varnat mig redan innan vi ses i villan på Ekvägen i Vimmerby. Hon är lite vimsig, förklarar hon. Maken Henrik är med som stöd. För att fylla i, där MS:en gör att orden inte riktigt hamnar rätt.
– Jag har svårt att hålla tråden, jag flyter liksom ut i resonemang och glömmer bort var jag skulle komma. Nu koncentrerar jag mig verkligen, säger Rebecca och skrattar.
Den Rebecca som jobbade i gatukök, gärna umgicks i stora gäng och, som hon beskriver det själv "sökte sig till stressen", är borta.
– Jag hade föreställt mig att bli en riktig bullmamma, som hittar på massor med saker med barnen. Så blev det inte riktigt...
Vi börjar där. För sju år sedan, när sonen Eric föds. Han är efterlängtad, men Rebecca är inte glad. Något är fel. Riktigt fel.
– Jag var deprimerad, orkade ingenting och ville bara ligga i sängen. Jag var inte alls som vanligt, utan mådde helt enkelt skitdåligt. Framförallt var jag så väldigt trött hela tiden.
Det lät inte som en förlossningsdepression, tyckte läkaren. Det var det inte heller.
Snart kom de första kroppsliga symptomen. I bilen, på väg hem från en semester på Öland, domnade ena foten bort. Domningarna spred sig längs med sidan av kroppen, upp mot huvudet. Då visste ingen vad som väntade. Att domningarna var ett första tecken på sjukdomen Multipel Skleros och att åren som småbarnsmamma inte skulle bli som Rebecca tänkt sig.
– Sjukvården hittade inget och efter några dagar drog det sig tillbaka. Det var ett skov, som man får med MS, men det visste vi inte då.
Men snart kom andra symptom. Rebecca började se dubbelt, och skaffade glasögon. Det hjälpte inte. Efter flera besök hos optikern blev hon istället rådd att söka sjukvård.
– Jag blev livrädd och tänkte att: "nu dör jag av en hjärntumör i hjärnan" för det hade man ju hört att man börjar se dubbelt av hjärntumör.
Läkarens besked om att dubbelseendet, den enorma tröttheten och domningarna troligen hade med "en kronisk sjukdom att göra" kom mest som en lättnad.
– När de hade scannat hjärnan kunde de inte direkt se vad som var fel, utan bara säga att de misstänkte en kronisk sjukdom. Jag blev glad att det i alla fall inte var cancer, minns Rebecca.
Då visste hon nästan inget om sjukdomen som skulle bli hennes vardag.
– Jag visste i stort sett ingenting om MS utan började själv söka mycket på Internet
Tack vare nätet har hon hittat andra med samma diagnos. Det är en hjälp och ett stöd.
– Det är skönt att prata med andra som också har MS. Man förstår ju varandra på ett annat sätt.
Rebecca har ändå haft "tur", tycker hon. Senaste skovet var för tre år sedan och "resterna" efter skoven få. Även om vardagen kan vara tuff menar hon att det finns andra som har det värre. Och hon vill inte att andra ska tycka synd om henne.
– Men visst, ibland har jag tänkt har jag tänkt att det vore skönt om det syntes att jag är sjuk, så att andra förstår. Det syns oftast inte hur dåligt jag mår, eller hur orkeslös och trött jag faktiskt är.
– Innan jag slutade röka hände det faktiskt att Henrik fick bära mig sista biten hem när vi hade varit ute och gått. Inte alltid, men det hände några gånger. Det har inte hänt sedan jag fimpade sista gången, så jag rekommenderar verkligen att man ska sluta röka om man har den här sjukdomen.
MS:en har gjort henne känslig för stress, och tvingar familjen att planera vardagen. Umgås i större sällskap funkar oftast inte alls.
– Det blir för jobbigt, jag har svårt att koncentrera mig på vad som sägs kring bordet när det är en massa sorl runtomkring. Så det slutar mest med att jag sitter tyst bara.
– Det har varit, och är fortfarande, en sorg att jag inte är samma pigga och glada Rebecca längre. Men på något sätt har jag ändå accepterat att det är så här det är.
Hur ser ni på framtiden?
– Jag har ältat och tänkt så mycket på framtiden, framförallt i början när jag hade fått diagnosen. Nu försöker jag att hushålla med energin och vara i nuet istället.
Henrik fyller i:
– Man vet ju aldrig vad som händer. Vi vet inte hur Becca mår om en månad eller tio år, det finns inga garantier för någonting egentligen. Det är bara att ta dagen som den kommer och lägga fokus på det som fungerar bra.