Föreningslivet
– Jag gjorde det nästan direkt när jag kom till Valstads asylboende. Jag kunde ju ingen svenska utan pratade engelska, säger han.
Han välkomnades och snabbt lärde han sig det nya språket.
– Det skedde omedvetet. Ungefär som när man är barn och lär sig saker. Helt naturligt, säger han.
Lagkamraterna Sakhi Kasem och Wahid Ebrahimi, från Afghanistan, nickar igenkännande när han berättar.
Wahid och Saeed hade även tidigare spelat en hel del fotboll under uppväxten i sina respektive hemländer, men för Sakhi Kasem blev det två flugor i en smäll.
– Jag har lärt mig både fotboll och svenska genom klubben, förklarar han.
Det är tydligt att klubbgemenskapen betyder mycket för dem alla tre.
– Vi har Gunnebo i hjärtat, säger Wahid och ler.
Och Sakhi beskriver klubben som fotbollsfamiljen.
– Eftersom jag bor i Västervik testade jag att spela i en förening där ett tag men jag längtade tillbaka till Gunnebo och bytte tillbaka igen. För mig är det roligare att spela här, säger han och fortsätter:
– Jag har kompisar i laget och både spelkamraterna och tränarna är väldigt hjälpsamma, tycker han.
Markus Harrysson och Peter Lönnblom delar på huvudtränaruppdraget i divison 6-laget, där Saeed, Wahid och Sakhi ingår.
De menar att det finns plats för både skratt och allvar på planen och i omklädningsrummet.
– Alla i gänget bidrar till det, säger Peter Lönnblom.
– Det är nog ganska typiskt för Gunnebo IF, säger Markus Harrysson.
Att så många nyanlända anslöt sig efter flyktingvågen 2015–2016 tror de har varit av stor vikt för klubbens överlevnad.
Gunnebo IF har på senare år fått ett tillskott på ett 15-tal nya medlemmar, som alla är nya svenskar.
Vad tror ni själva det beror på att ni lyckats locka till er så många nya svenskar till klubben?
– Det är nog så att Gunnebo har fått ett bra rykte. De flesta av dem som kom 2015–2016 trivs bra hos oss och är fortfarande kvar, vilket har gjort att det kommit fler.
Och vad är det som gör fotbollen till en lämplig arena för integration?
– De allra flesta har spelat någon form av fotboll i sina hemländer. Sporten är ju likadan oavsett var man kommer ifrån. Kommer man till ett främmande land och inte kan språket så kan idrott, i det här fallet fotboll, vara en "plats" där man känner sig trygg. Man umgås med "svenskar" ett par timmar i veckan, vilket gör att man snabbt lär sig språket.