Samira Ebo och Azad Rasul vid en av maskinerna på Gunnebo Fastening.
På fabriksgolvet inne på Gunnebo Fastening är maskinerna i gång dygnet runt. Här tillverkas spikar, skruvar och andra infästningar. Pandemin har inneburit ett uppsving för företaget, då efterfrågan på byggmaterial ökat. Just nu jobbar 55 personer i produktionen, och av dem är 15 utlandsfödda.
Tack vare en driftledare med goda kunskaper i svenska, arabiska och kurdiska, Azad Razul, kan man ta in många som ännu inte är så bra på svenska. En förutsättning för att de ska få fortsätta jobba i fabriken är dock att de pluggar svenska vid sidan om arbetet.
– När du är i fabriken ska du förstå och blir förstådd på svenska. Vi har höga krav när det gäller säkerhet och hälsa, säger Mattias Sandh.
Han tror att många företag tvekar inför att anställa utlandsfödda för att de inte är säkra på att det kommer fungera, eller låser fast sig vid föreställningar om att "nu kan vi inte ta in fler nysvenskar". Men de svårigheter som kan uppstå handlar i så fall, enligt Sandh, om att man inte ställer rätt krav från början.
– På mitt gamla företag var nästan varenda ansökan från nysvenskar. Du kan inte se det som ett hinder, då får du inte de bästa medarbetarna. Mitt tips till andra företag är att ge folk chansen. Våga testa! Fungerar det i vår fabrik, där säkerhet och hälsa verkligen är nummer ett, då kan det funka överallt.
Han tillägger:
– Gör man det man ska blir de här personerna en viktig resurs för både vårt samhälle och företaget.
Mattias Sandh, Azad Rasul och Samira Ebo.
Driftledaren Azad Rasul tycker att företaget gör ett bra arbete kring de här frågorna. Själv har han fått ta ett stort ansvar för att lära upp nya anställda och hjälpa dem när det är något de inte förstår.
– Jag tycker att alla utländska som kommer in på Gunnebo kämpar på mycket bra och är duktiga. Vi hjälps åt och jobbar för varandra. Sedan är det klart att det inte fungerar för alla. Det beror på om personen är nyfiken på att börja ett nytt liv, kämpa och försöka.
Arbetslösheten bland utlandsfödda i Västervik sjunker och är den lägsta på 12 år. Varför är det så, tror du?
– Många som kom från Syrien runt 2015 hade jobb i hemlandet och var välutbildade. När de flydde till europeiska länder hade de en idé om att försörja sig själva, och har kämpat för det. Jag tror också att många företag börjar öppna dörren mer nu. Fabriker utvecklas, och behöver anställa, då behöver man hitta folk på olika sätt.
Mattias Sandh tror på att ge människor chansen - men samtidigt ställa höga krav.