En semestrande elektriker bland turisterna vid Österport.
På tur till ön
En varm eftermiddag vid Österports centrum hittar Johannes Regell ett bord i skuggan för en kaffe med wienerbröd och till VT-intervju.
Efter sin karatehelg i England passar den här dagen utmärkt på Siesta.
Tanken är ju att kolla vad som hände med mannen som klev av efter 15 år i Västerviks kommunfullmäktige. Han som startade upp ett parti på gymnasiet. Socialisterna Välfärdspartiet växte till 5,05 procent av rösterna och tre mandat i KF, partiet som strider för att inga som helst nedskärningar ska göras i välfärden.
Förra sommaren lämnade han fastlandet för att leva med sin flickvän och dotter i Visby.
– Jag trivs så jäkla bra här, med jobb, familj och kompisar. Dottern går på högstadiet och har kommit in i det. Det är jättevackert här med solnedgången i havet, det har vi inte i Västervik, där är träden i vägen, säger Johannes och ler.
Han ångrar sig inte alls och har inga som helst planer på att vända tillbaka till det Västervik han flyttade till som 16-åring (från Vimmerby).
– Det tog tid innan jag väl flyttade. Politiken höll mig kvar. Jag fick ta ansvar för det jag startat upp där. Det är ganska intressant, det blev ändå en mental process för mig när sista lasset gick. Det var en stor sak att flytta. Jag var väldigt rotad och hade ett bra liv där, med många minnen. Men jag kom över det snabbt. Nu känns allt bra, säger han om året som gått.
36-åringen, som förresten föddes samma dag som Tjernobyl havererade, känner sig inte som någon gute än och köper inga såna klyschor, utan konstaterar att många flyttar hit, såväl vänner som arbetskompisar.
– Det är inte viktigt var jag bor. Jag är svensk arbetarklass. Livet går ut på att slita för att ha tak över huvudet, säger Johannes och styr tillbaka samtalet till sin politiska övertygelse.
Där har han inte förändrats det minsta. Han älskar att diskutera och argumentera för sina uppfattningar.
– Jag fortsätter ifrågasätta det vi antas ta för givet och vänder på de sakerna. Under gymnasietiden i Västervik läste jag väldigt mycket ekonomisk politisk historia och fick min världsbild, Karl Marx och andra. Om jag får vara lite kaxig så förstår jag den borgerliga ekonomiska teorin bättre än de själva, säger han och stryker skägget.
Kaffet börjar kallna när Johannes spinner igång och berättar hur han bygger från början igen, från ingenting för ett halvår sedan.
– Jo, men det är en stor skillnad. I Västervik startade det 2003 som en elevrörelse. Här är det vuxna gutar som engagerar sig, inte bara knegare, utan även akademiker och andra. Vi har delat ut flygblad och är nog 15 personer nu.
Målet är att spurta inför valet i september, nå upp till 800 röster och komma in i Gotlands regionfullmäktige.
Johannes Regell börjar om i Visby, med att bygga ett parti med fullmäktige som mål.
På riksnivå är Johannes partisekreterare och han stöttar fortfarande kollegorna i Västervik. Han poängterar att han är elektriker och fritidspolitiker.
– Jag har inga arvoden. Ersättningar jag kan få lämnar jag till partikassan. Nä, jag har inte tjänat en krona på politiken. Fy f-n vad pengar jag har förlorat på politiken. Jag vågar inte tänka på hur mycket. Det kostar på att starta och bygga upp och vi får inget gratis, säger han.
Han hävdar att politikerförakt har vuxit sig gigantiskt, trots att han själv är en del av politiken.
– Jo, men vi är invalda på motståndsmandat, för att vi tror på det. Vi ifrågasätter och strider mot överklassen. Våra liv påverkas av politik, från start till mål. Det krävs att man förstår vad som händer och agerar mot det som är ruttet.
Efter kaffet tar Johannes med cykeln förbi de strosande turisterna och korsar Kung Magnus väg för några bilder med ringmuren i bakgrunden. Han kisar i det starka solskenet.
– Visst är det jättevackert i Visby. Jag ser det. Det är som utomlands. Jag gillar kalken och det är fint nere vid vattnet, där jag tränar på utegymmet, för att det är det som ligger närmast. Mitt liv är ganska aktivitetsstyrt, jobb och hem. Men det viktiga är inte var man bor utan att man gör bra saker i livet. Man kan inte fly från världen och må bra genom att renovera köket.
I ett sista försök får han möjligheten att berätta om sina kulinariska intryck av det gotländska köket med kaipsoppa, lamm och saffranspannkaka, salmbärssylt och gotlandsdricku.
– Pannkakan är god, men jag har bara ätit lamm från Nya Zeeland. Konsumentmakt förändrar inte världen, svarar Johannes Regell och sluter cirkeln på något sätt.
Han lär bli kvar på ön.