Janne tänder rökpusten. På bilden ses också en kaktång och en kupkniv.
Bigården, som omfattar sju bisamhällen, ligger i Getterum, söder om Hjorted. Där brukar ljungen i skogarna runtomkring bidra med en ansenlig mängd nektar till honungsskörden varje år, men inte i år.
– När ljungen blommade som bäst, kom regnvädret, och sedan var det spöregn i en vecka, säger Janne.
Han har varit biodlare i cirka tio år. Det hela började med att en jaktkamrat, Kalle Henriksson i Västervik, satte ett bisamhälle hos honom över en sommar. När vintern kom, tyckte Kalle att Janne kunde behålla bina, och på den vägen är det.
Med tiden har verksamheten vuxit. Janne är också engagerad i Västerviks biodlarförening, där han numera är ordförande.
Det viktigaste skälet till att han har bin är honungen.
– Jag är som Bamse. Jag älskar honung och äter mängder med honung. Det var till och med så att jag frågade min husläkare om jag åt för mycket honung, men det var inget problem, säger han med ett skratt.
Janne har nära till bigården från huset där han bor.
Eftersom han gillar att snickra, har han gjort alla bikupor själv. Han har också konstruerat en träställning över bikuporna, där han kan fästa en våg, så att han exempelvis kan se på våren hur mycket vinterfoder bina har kvar i kupan. Han kan på samma sätt konstatera om bina har dragit in mycket nektar, som de gör honung av.
Hur äter du själv din honung?
– Morgonteet har jag alltid honung i, och sedan blir det en rostad macka med honung och ost. Det kan rekommenderas, säger Janne, som också har använt honung till att göra mjöd av.
Bina gör så att det blir fler äpplen.
Janne har själv byggt en ställning för att kunna väga bikuporna.
Trots att det är lite kyligt, är flera bin ute och flyger.
Bina stannar snällt kvar på ramen, när Janne lyfter upp den.
Bina har täckt en del av honungen med vax. Det gör de när vattenhalten är tillräckligt låg.