Magnus Samuelssons förläsningen var en del i "Gröna veckan", veckan som leder fram till Grönt veckoslut och som rektor Sofie Alvarsson hoppas ska bli en tradition. Samuelsson gick själv på Gamlebygymnasiet, då hette skolan Valstadsskolan, i mitten av 80-talet och återvände under torsdagen med en bra känsla i magen.
– För mig var skolan och livet här första gången som jag hamnade med folk som var som mig, sade han.
Manus hade han lämnat hemma.
– Jag pratar nog från hjärtat i dag, jag tror det blir bäst så.
Om man ska tala om ett tema kring föreläsningen var det nog att tro på sig själv, och att göra det som man själv vill. Man måste satsa helhjärtat, utan att bry sig om vad andra tycker.
– Då måste man ta bort alla hinder som står i vägen för det man vill. Man måste satsa rakt och direkt mot sitt mål.
Hans envishet, eller tjurighet som han själv kallar det, har tagit honom till mängder av ställen. Bland annat har han innehaft titeln "Världens starkaste man", vunnit Let´s dance i Tv4 och satsar nu på en vidare skådespelarkarriär, bredvid sina många företagsengagemang. Varken skådespeleriet, han har haft flera roller under 2000-talet, eller dansen föll sig alls naturligt, berättade han.
– Jag har aldrig dansat. På dansgolvet finns ingenstans att gömma sig om man är så lång som jag.
– Men jag gick in för det stenhårt och helhjärtat. Och så lyckades vi vinna hela grejen.
Det var den målmedvetenheten som gjorde honom till världens starkaste 1998. Stark har han alltid varit berättar han. Men han och hans bror Torbjörn började att träna hemma i tvättstugan, sju pass i veckan, och han blev urstark snabbt. Han vann SM- i armbrytning första gången han ställde upp.
– För mig var träningen allt. Jag ville bli så stark som möjligt. Då var alla andra sysslor på gården i vägen. Jag gjorde dem för att sedan kunna träna.
– Men benböj kunde vi inte träna. Då gick strömmen i morsans kök, berättar han.
Det är roligt, personligt, anekdotkryddat och genuint. Magnus Samuelsson lockar till mängder av skratt med sina många historier, både från gården hemma och från livet som "Strong man" och allt vad det innebar av både glädje och fysisk smärta.
Vid ett tillfälle på en tävling skulle man hålla en bil och vikten på handtagen var 450 kilo. Magnus vann grenen men...
– Under tiden som jag höll var jag som jag alltid är i min egen bubbla. Jag hörde hur det liksom lät som det rispade, och jag förstod att det var muskler i nacken som gick sönder.
Åhörarna ryser vid tanken på smärtan, det märks.
En skada gjorde för övrigt sig påmind i första filmen om Arne Dahl, polisserien där Magnus hade en fast roll. Han hade, på ren tjurighet, överansträngdt en axel och flera leder gick av. Han låtsades inte om det, eftersom han var rädd att förlora rollen han nyss blivit tilldelad. Men efter en veckas filmning med armen i byxfickan blev han tvungen att berätta att han skulle opereras. Och man skrev in skadan i manus, hans karaktär blev skjuten i axeln och fick gå med förband.
Och an bjöd på flera minnen, flera från skolan. Inte många av dem hade med lektionerna att göra. Vissa var till och med olagliga. Men roligt hade han.
– Några av vänner i dag är folk som jag gick på skolan med, det är otroligt värdefullt.