Larysa Huk kommer från Beltskoye i Donetsk-regionen i östra Ukraina.
Den tidigare bibliotekarien kom till Västervik i mars 2022, en vecka efter dottern Daria. Larysa Huk lämnade hemmet i staden Beltskoye i Donetsk-regionen, i östra Ukraina.
Nu är Larysa Huk en av de tio Ukrainarna som bor i Kunskapsskolans tidigare lokaler i Gamleby.
– Gamleby är en bra plats. Bra natur, bra klimat och bra människor. Men jag vill ändå flytta hem, säger hon på den svenska hon på kort tid lärt sig på SFI-kurserna och språkcafét.
Utanför överraskar solen till och från. Vid bordet på "Tre Bröder" bjuds kaffe med ukrainsk solroshalva.
Larysa Huk översätter och pratar när vännerna Anna Taran och Maryna Afonina flikar in. När vi fastnar kommer mobiltelefonens Google translate fram.
Vid fyratiden på torsdagsmorgonen den 24 februari 2022 meddelade Rysslands president Vladimir Putin i ett tv-tal att Ryssland inleder en militär insats i Ukraina. Ryska styrkor startade en fullskalig invasion av Ukraina.
Nu har det gått två år.
Totalt 500 000 människor uppskattas ha dödats eller skadats.
Runt 14 miljoner människor är på flykt i eller från Ukraina.
Tre av dem följer rapporteringen från Gamleby. Larysa, Anna och Maryna läser tidningar, lyssnar på radio och ringer hem. Tankarna på hemlandet finns där hela tiden.
– Vi var två brödrafolk. Ryska soldater ska inte skjuta på oss. Jag förstår inte varför det började. Det är skrämmande och hemskt, säger 66-åriga Larysa Huk.
Helst vill de flytta tillbaka, men vet inte om det kommer att gå. Anna Taran, Larysa Huk och Maryna Afonina från Ukraina.
Hennes lägenhet står tom i staden Beltskoye, en stad med cirka 10 000 invånare. I de andra lägenheterna i fyravåningshuset bor ukrainska soldater. Fronten ligger mindre än två mil bort.
– Hälften av invånarna är kvar och hälften har flytt. Jag pratar med kollegor och vänner tre-fyra gånger i veckan. Min syster bor fem mil därifrån, berättar Larysa.
För tvåårsdagen av krigsutbrottet har de inga speciella planer, men lär inte kunna undgå att påminnas. Tankarna går till om det kommer att bli möjligt att återvända. Trots att många unga tvekar är Larysa övertygad om att Ukraina orkar kämpa vidare.
– Jag tror att det kommer att fortsätta två år till, säger Larysa och vännerna berättar om nya bombningar och beskjutningar i närområdet.
Akko Karlsson från värdfamiljsföreningen.
Gamlebys ukrainare får stanna i tryggheten intill Gamlebyviken. Det beskedet skalade bort en stor oro.
Efter en tur i minibuss till Migrationsverket i Växjö tilldelades Västerviks kommun ytterligare 31 anvisade platser för skyddsbehövande enligt massflyktsdirektivet. Det innebär att de tio ukrainarna kan stanna i Kunskapsskolans tidigare lokaler.
Totalt har nu Västerviks kommun ersättning från Migrationsverket för 70 personer. 30 i Västervik, 30 i Ankarsrum och 10 i Gamleby.
Det innebär att Västerviks kommun har 21 platser till.
– Ja, vi får vänta och se. Vi har en månad på oss när vi får personer anvisade hit, berättar Per Lundberg, verksamhetsansvarig arbetsmarknad i Västerviks kommun.
Utöver de 70 finns ytterligare några ukrainare som är i kommunen genom privata hjälpinsatser. En del har återvänt till västra delarna av landet, medan de från östra delarna ofta inte har något kvar att komma tillbaka till.
Akko Karlsson i den ideella föreningen Värdfamiljer i Västervik berättar att föreningens insamlingar gått trögt för att stötta med basvaror och busskort till dem som finns kvar.
I andra städer hålls under lördagen manifestationer för att påminna om situationen i krigets Ukraina. Enligt Per Lundberg finns inga planer på det i Västervik.
Larysa Huk har kontakt med Ukraina flera gånger i veckan.