En av gårdens nyfikna grisar synar besökaren.
Makarna Persson har haft grisproduktion på gården Lapserum sedan 1982. När vi träffade dem för tre år sedan, hade de inga planer på att gå i pension, fast båda hade fyllt 65 år.
– Vi håller på så länge vi tycker att det är roligt, sa Ingemar då.
De tycker fortfarande att det är roligt, men nu går de i pension ändå. Gårdens sista kultingar har just sett dagens ljus för första gången, när vi besöker Lapserum en snöig decemberdag.
Antalet suggor har minskat gradvis. Någon gång i maj eller juni nästa år kommer det inte att finnas några grisar kvar på gården längre.
Både Ingemar och Lena tycker att det känns lagom att sluta nu. Nästa år fyller de 70 respektive 69. De slutar hellre för att de själva vill, än för att de måste, kanske för att det har hänt något.
Skulle de fortsätta, hade de dessutom behövt göra en del investeringar.
– Vi har haft det yrkesliv vi har velat ha. Det har varit roligt att utveckla företaget, säger Ingemar.
Vad har varit det bästa med jobbet?
– Att jag kunde vara hemma, när barnen kom hem från skolan, svarar han.
Lena Persson i samspråk med Pernilla Olsson, anställd på gården sedan 1998.
På gården finns en anställd, Pernilla Olsson, som har varit hos dem sedan 1998 helt och hållet och via Lantbrukets avbytartjänst flera år innan dess. Hon har betytt mycket. Tack vare henne har de kunnat resa bort ibland, till exempel för att tävla i orientering.
– Vi är väldigt bortskämda med att ha henne, säger Lena.
Som pensionärer ser hon och Ingemar fram emot att få mer tid för sina sju barnbarn.
Till sommaren finns det inga grisar kvar på Lapserum längre.
Kultingar som föddes i helgen under en av många matstunder.
Lena Persson med en av gårdens färskaste invånare.