Stommen och det stora taket är redan på plats. Snart ska golvplattan gjutas. Emma Norberg parkerar i skuggan och kliver ur.
Det har gått ett år sedan hon började arbeta heltid på gården och lämnade sitt heltidsjobb i Västervik.
Emma Norberg köpte Rummelsrums gård tillsammans med sin man Magnus för sex år sedan. Gården hade stora marker, så väldigt snart bestämde sig paret för att köpa får.
– De första fåren köpte vi av min kusin, de härstammade från min morfars får, säger Emma Norberg som har utvecklat verksamheten parallellt med att hon har varit föräldraledig med två barn.
– När jag skulle börja jobba igen efter föräldraledigheten vid årsskiftet 2018-2019 kände jag att det blev för mycket, säger hon och berättar om pendling till jobbet i Västervik, lämning och hämtning av barn och kvällar som ägnades åt att ta hand om både djur och barn.
I dagsläget har Emma Norberg ungefär 200 tackor, men planen är att utöka till det dubbla. Det nya fårstallet har plats för 400 tackor och är 1 000 kvadratmeter stort.
Satsningen är ett sätt att öka lönsamheten. Med en liten fårbesättning blir inkomsterna för små och Emma Norberg har svårt att ta ut en skälig lön.
– Om man ska kunna leva på det behöver man ha 350 tackor i alla fall.
Att ha ett fårstall med ett rejält tak underlättar också arbetet rent praktiskt. Som det är nu har Emma hälften av djuren på ett ställe, resten på ett annat.
– Byggnaden kommer inte heller att ha någon fast inredning, så om vi inte fortsätter med fårskötsel kan vi använda den till något annat i framtiden. Den är en potentiell maskinhall och det höjer värdet på gården.
Förhoppningen är att stallet ska stå klart i november, då det är dags för installning. Det blir också lagom till att tackorna brunstar. Vanligtvis lammar de en gång om året, men Emma hoppas att hon framöver ska kunna få lamm tre gånger under en tvåårsperiod.
Hon berättar att lammkött är efterfrågat och att slakterierna behöver fler djur.
Vi sätter oss i bilen, kör in på en skogsväg och ut på ett fält. Emma Norberg stannar, öppnar bakluckan och släpper ut jobbarkompisen Lillis, en border collie.
– Det är bra att ha en hund när man ska räkna in dem. Vi har mycket skogsbeten, då är det särskilt bra.
Lillis och fåren rör sig mot Emma. En stund senare fyller hon på dricksvatten, kallar på Lillis och sätter sig i bilen. Sen åker vi samma väg tillbaka.