Malin Rekke menar att Barnkonventionen behöver tas i beaktande i all annan lagstiftning.
Våld i hemmet
Malin Rekke, Gamlebybo och legitimerad psykolog vid Bris, har intervjuat 20 barn som alla har bott i skyddade boenden. Hon var tidigare inte så insatt i hur det är att leva gömd.
– Vi tänker ofta att det är svårt att prata med barn och att det är svårt att få dem att berätta, men i det här fallet ville de berätta för mig. Barnen var både angelägna och lättade över att få prata om det och att någon frågade dem, säger Malin Rekke.
Hon berättar att det bor ungefär 6 200 barn i skyddade boenden i Sverige.
Det är vanligt att barnen inte går i skola under långa perioder, vissa har inte tillgång till hälso- och sjukvård och får inte heller använda mobiler eller internet.
Hon förklarar att barnen ofta upplever att ingen pratar med dem om våldet i familjen, trots att det är känt att det förekommer.
– Barnen blir bara placerade som medföljande till mamman. Därför vet man väldigt lite om de här barnen. Det finns ingen statistik, ingen journalföring och det finns inga krav på att man ska göra någonting kring barnen. Barnen kan vara på ett skyddat boende och har de riktigt otur finns det ingen vuxen som pratar med dem. Det finns i dagsläget ingen som har ansvar i det som sker kring barnet och tar upp barnets perspektiv, säger Malin Rekke.
Hon menar att som läget är i dag så kränks barnens rättigheter och behöver ses över.
– Barnkonventionen behöver tas i beaktande i all annan lagstiftning, säger Malin Rekke.
Rapporten "Min tur att berätta: Barns röster om att leva med våld" genomfördes som en del av Sveriges stadsmissioners och Bris treåriga samverkansprojekt "Barns rätt i skyddat boende".
– Det var egentligen inte meningen att vi skulle ta fram den här rapporten, men i och med att barnen började berätta om våldet, så bestämde vi oss för att skriva den. Det var viktigt att föra fram barnens upplevelser och tankar.
Malin Rekke intervjuade barnen först och främst för att ta reda på hur de tyckte att det var att bo på skyddade boenden, eftersom syftet med projektet är att bygga upp två skyddade boenden med ett tydligt barnrättsperspektiv i Sverige.
– Genom att intervjua barnen fick vi kunskap om vad som måste förändras kring barnen och hur man behöver bygga upp ett skyddat boende så att barnen får det bemötande som de har rätt till enligt Barnkonventionen.
De två skyddade boendena redan är i drift, ett i Linköping och ett i Göteborg.
Några av barnen som Malin intervjuade var i tonåren och de berättade för henne att de ville vittna, men eftersom de varken ses som brottsoffer eller målsägande kan de inte göra det.
– De här barnen är rätt arga och ledsna och de tyckte att det var så mycket som var orättvist hela tiden. De har väldigt klart för sig vad det är som har hänt och så tänker de hela tiden på sina mammor, de vill skydda sina mammor. De känner sig varken lyssnade på eller informerade om vad de har rätt till.
Rapporten har väckt stort intresse. Flera kommuner och även rättsväsendet har bett om föreläsningar. Dessutom håller ett metodmaterial för skyddade boenden på att tas fram.
– Det är många som vet att vi måste göra mer än vad vi gör, men de kanske inte vet riktigt hur, säger Malin Rekke.
Hon menar att rapporten kan ses som ett förslag på hur man kan arbeta mer barnrättsligt på skyddade boenden.
– Men den är också ett sätt att höja barns röster kring hur det är att leva i våld i familjen, säger hon.