Dyslexi, det vill säga läs- och skrivsvårigheter, synliggörs internationellt en vecka om året. Bengt-Erik Johansson är ordförande i Dyslexiförbundet, och berättar att veckan innebär aktiviteter av olika slag. Med hashtags som #stavamedoss och #formadinbokstav vill förbundet lyfta dyslexifrågan.
Temat för årets Dyslexivecka är "Rätten till begripliga texter", och rör texter från myndigheter, organisationer och företag.
Hur gör man en text lättbegriplig?
– Man behöver titta på vilka ord man använder. Undvik att skriva alltför akademiskt och krångligt. Använd ingress och sammanfattning, punktlistor och luft mellan spalter, säger Johansson.
Louise Bengtsson är en av kommunens tre skollogopeder inom grundskola, och hon jobbar på Åbyängskolan i Gamleby. Enligt Bengtsson kartlägger man från och med förskoleklass alla elevers språkliga medvetenhet enligt Skolverkets riktlinjer.
Man anpassar sedan undervisningen efter elevens kunskaper, och har eleven problem kan man få lyssna på läromedel eller stöttas med enskild lästräning. Har eleven fortfarande svårt efter detta kan det röra sig om dyslexi, säger hon.
Om skolan misstänker dyslexi undersöks detta vidare med hjälp av lärare, specialpedagog och logoped, ofta i team.
Vad finns det för hjälp för en elev som är dyslektiker?
– Dyslexi går inte att bota eller träna bort. Det är något som finns kvar hela livet. Men alla kan utvecklas och bli bättre. Man behöver ofta träna extra på läsning och skrivning. Men det viktigaste är att hitta andra sätt för att komma runt det som är svårt, skriver Bengtsson i ett mejl.
Hon säger att inlästa läroböcker och datorprogram finns tillgängliga på skolan.
– När man skriver behöver man ofta program som hjälper till med stavningen. Då kan eleven använda all sin kraft till att komma på vad den vill skriva och inte slösa kraft på att tänka på hur orden stavas.
– Man behöver ofta längre tid när man gör prov. Detta är för att stress gör att det blir svårare att läsa, skriva och komma på orden.
Bengtsson säger att föräldrar till dyslektiska barn brukar märka att barnet läser långsamt och trevande – eller snabbt och felaktigt.
– I skrivande märker man ofta att barnet fortfarande efter ett par år i skolan utlämnar vokaler eller ändelser, kastar om konsonanter eller har svårt att producera så mycket text, man kanske enbart väljer ord man kan stava och därför skriver mycket kortfattat, säger Bengtsson.