"Jag klarar inte av skolan längre för jag sover inte, kan inte koncentrera mig och får ingen hjälp på det skyddade boendet med läxor." Så säger ett av barnen som Bris psykolog Malin Rekke träffade.
Våld i hemmet
Maria, 12 år.
”Jag märker att mamma inte orkar mer. Jag försöker hjälpa henne men vi är så ensamma.”
”Jag hatar att jag och mamma inte får komma hem. Vi bor i en ny stad, jag blir mobbad och jag har varit tvungen att heta ett annat namn som jag inte tycker om.”
Under ett års tid har Maria bott på tre skyddade boenden. Hennes pappa är dömd för våldsbrott mot mamman. Maria har sett sin pappa slå, sparka och skrika många gånger. Han har slagit och sparkat mamman, men också andra som varit på besök. Maria har aldrig blivit fysiskt misshandlad, men hennes pappa har varit mycket elak och kontrollerande.
Både Maria och hennes mamma har fått nya identiteter och nya namn. De har flyttat många gånger och bor just nu i en stad där Maria inte känner någon. Maria saknar sitt rum, sin kanin och sin hemstad. Hon blir mobbad i sin nya skola och får ingen skolskjuts.
Maria har ingen kontakt med sin pappa, men hon är fortfarande rädd för honom och hon är särskilt rädd att han plötsligt ska dyka upp när hon går till skolan.
Sara och Simon, 9 och 13 år.
”Jag har mardrömmar varje natt att pappa har en yxa som han hugger mamma med så hon dör. Jag tror att mamma kommer att bli dödad.”
”Första gången jag träffade pappa igen så gick vi till en lekplats och då blev han arg på mig och slog till mig i huvudet. Jag ville inte berätta för mamma för hon trodde att allt var bra.”
Sara och Simon är syskon och bor med sin mamma i ett skyddat boende. Varannan helg bor de hos sin pappa. Pappan har dömts för misshandel av mamman, men han har avtjänat sitt straff.
Sara tycker att det är jobbigt att vara hos sin pappa, han pratar hela tiden illa om mamman. Simon skulle få dåligt samvete om de inte var hos pappan.
Sara är orolig över att mamman alltid är ledsen eller arg. Sara är också ledsen och rädd när hon tänker tillbaka på de gånger då mamman blev så misshandlad att de vid flera tillfällen trodde att hon var död.
Varken Simon eller Sara går i skolan. De saknar sitt gamla liv.
”Flera gånger har jag trott att mamma har blivit dödad. Vi har hittat henne medvetslös på hallgolvet och då blev jag så rädd så jag inte kunde röra mig.”
Sonja, Leo och Hugo, 14, 5 och 3 år.
”En gång låg mamma på hallgolvet och jag och mina småsyskon trodde hon var död. Hon svarade inte och rörde sig inte. Pappa stod och skrek att vi inte fick hjälpa henne.”
Barnen har bott med sin mamma på ett skyddat boende i knappt ett år. De har alla tre blivit misshandlade av sin pappa regelbundet. Han har örfilat dem, dragit dem i håret och smällt till dem i bakhuvudet. Barnen har hittat ett sms i pappans mobil. Sms:et är från deras farmor, hon skriver att hon vill att mamman ska mördas.
Mamman planerade att fly under flera månaders tid. När hon väl flydde med sina tre barn skedde det akut, med hjälp av en granne.
Barnen är mycket oroliga för sin mamma, men berättar att de numera kan sova utan mardrömmar.
Rapporten "Min tur att berätta: Barns röster om att leva med våld" genomfördes som en del av Sveriges stadsmissioners och Bris treåriga samverkansprojekt "Barns rätt i skyddat boende".
Alisha och Alex, 5 och 7 år.
”Varför sitter vi inne i ett fängelse medan han som har slagit oss och försökt döda mamma är ute och bor i vårt hus?”
Alisha och Alex har bott på ett skyddat boende i drygt en månad.
Alishas och Alex familj har flytt till Sverige i två omgångar. Först flydde pappan, därefter kom mamman med Alisha och Alex. Pappan blev våldsam mot Alisha, Alex och deras mamma när de återförenades i Sverige.
Mamman och barnen är fortfarande i asylprocess. Barnen går inte på förskola eller skola. De saknar sina leksaker, sin katt och sina morföräldrar i hemlandet.