När Akzo Nobel bestämde sig för att lägga ner fabriken i Gamleby var Lars Lindström en av många som förlorade sitt jobb. Han hade kommit dit redan som 18-åring, efter en tvåårig gymnasieutbildning.
På den tiden hette företaget Svensk Färg. Lars Lindström började som invägare och har sedan haft skiftande arbetsuppgifter under årens lopp. Den sista tiden var han godsmottagare på lagret.
När han hade gjort sin sista arbetsdag på Akzo, började han som timvikarie i hemtjänsten, för att testa hur det var.
– Jag såg direkt att det här är något som jag kan jobba med i tio år, och sedan är jag pensionär, säger Lars Lindström, som alltså är 55 år.
Att det blev just jobb i hemtjänsten, hänger ihop med att han har en bror som arbetar där, och brodern är väldigt positiv till sitt nya jobb. Han har också bytt yrkesbana, nämligen.
Lars Lindström valde därför att sätta sig på skolbänken igen, efter 36 års uppehåll, och läsa till undersköterska på komvux. Det kändes lite som att börja i första klass igen, minns han. Pirrigt.
Men de tre terminerna blev roligare än vad han hade trott att de skulle bli.
– Det fungerade, tack vare att jag hade bra klasskamrater och lärare, säger han.
Han blev klar med sin utbildning i början på maj i år och fick omgående jobb inom hemtjänsten i Gamleby, där han stortrivs.
I och med bytet av jobb, har han också valt att sluta som deltidsbrandman i Gamleby, efter nästan 33 år. Det är svårare än förut att kasta sig iväg på en utryckning, eftersom han jobbar med att ta hand om gamla människor.
Dessutom har han varit tjänstledig från jobbet på räddningstjänsten under tiden som han pluggade, vilket betyder att han skulle ”knuffa ut” någon ung, nyutbildad brandman, om han skulle komma tillbaka. Och det vill han inte.
Formellt sett slutar han till nyåret, men han har redan blivit avtackad av arbetsgivare och arbetskamrater. Det skedde när Gamleby brandmannaklubb hade sitt traditionella julbord.
Det fanns flera skäl till att han började i räddningstjänsten då på våren 1985. Dels hade han kompisar som var deltidsbrandmän. Dels var han intresserad av verksamheten.
Sedan såg han det också som en samhällstjänst, i och med att han hjälper andra.
Under årens lopp har han fått rycka ut på mängder av uppdrag. Det har varit allt från bränder och olyckor till sjukvårdslarm, kvarglömda spisplattor och katter i träd.
De tyngsta jobben har varit dödsolyckor och stora ladugårdsbränder, där många djur har omkommit.
Men det allra vanligaste uppdraget tror han att trafikolyckor är, och då handlar det ofta om att någon har kört in i ett vajerräcke.
Minns du din första utryckning?– Ja. Det var översvämning på värmeverket i Gamleby, och jag fick pumpa vatten. Det stod upp till midjan.